Meetings No 33
Ledare
Utan möten stannar Sverige
Tuffa tider kräver tuffa tag.
Cover Story
Agneta Landeskog
Visioner som skapar insikter.
Psykologiska Möten
Mötesplatsernas altare
Alla möten har alltid haft sina altarplatser, hävdar Hans Gordon.
Björn Rietz
Prisbelönt kommunikation
Ett samtal med vdn för Sveriges Kommunikationsbyråer.
Johan Johansson
När blir mötet på modet?
JJ vill se möten presenteras på en catwalk i Paris.
Mellanakt
Breathe
Excerpts from Mothers Pearls: 27 short autobiographical chapters of aha moments of realization.
Amy Spatrisano
Var modigare i miljöarbetet!
Amy Spatrisano vill gå från ord till handling.
Mötesuppror
Möten för få vågar gå på
Per Hörberg om möten och ickemöten.
August Wiklund
Idéer i 3D
Wiklund visualiserar i 3D, och vill printa hus.
MPI
Kom igen, politiker!
Björn Masuhr på offensiven.
Hjärnkoll
Tord Pååg
Om scennärvaro och att äga publiken.
Roger Kellerman
Jag älskar Dennis Bederoff
men bara om han ringer Björn Masuhr.
platsannonser
Vi söker Event Sales Manager
till 
CWT MEETINGS & EVENTS
nyheter
hotellnytt
Egencia presenterar
de 100 bästa affärsresehotellen 2019 – Sex svenska hotell med på topplistan.
nytt jobb
Patric Sjöberg
lämnar Stockholmsmässan i maj 2019.
globalt nätverk
Göteborg
vill bli Sveriges första Unesco City of Literature.
mötesakademin
Spännande samarbete
Mellan Vår Gård och House of Sparks.
hotellnytt
Passion Manager Sophia Allerth
förverkligar Stordalens kultur på Stockholms största hotell.
forskning skapar möten
110 miljoner
till biologiska läkemedel.
ökad hållbarhet
Uniaden:
Resan mot ännu ett miljömärkt event.
flygindustrin
Världens säkraste flygbolag
2019 utsedda.
hotellnytt
Fem arkitektkontor tävlar
om att gestalta Svenska Mässans fjärde torn.
Strategi
Nederländska Kongress & Turistbyrån
stänger sitt kontor i Stockholm.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Tord Pååg

– Redan som liten var jag fascinerad av att äga publiken och scenen. Men istället för att stå på scen började jag att arbeta som redigerare av bland annat TV-teater och upptäckte hur viktig scennärvaro är. När känns den äkta i mötet med publiken? I det mötet är blicken väldigt betydelsefull. Idag undervisar jag talare och andra människor i att vara äkta och övertygande i presentationer, säger Tord Pååg på Dynamiskt Framträdande.

Vad ska jag tänka på när jag står framför min publik och ska tala?

– Jag ska vara jag när jag står på scenen. Jag ska vara egoistisk och ta till alla hjälpmedel jag kan för att få ta plats. Att hämta stöd i publiken är väldigt viktigt. Jag bestämmer mig för att du ser positiv ut, att du ser stödjande ut i mina ögon. Om det sitter en man med korslagda armar och ser sammanbiten ut bestämmer jag mig för att han vill skydda sitt hjärta för han är djupt berörd av vad jag säger. Om någon sitter och tittar bort beslutar jag mig för att jag verkligen har nått in i honom och att han nu sitter och funderar på vad jag säger. Jag bestämmer mig för att ingen någonsin är avvisande, då tappar jag min trygghet när jag står på scen. Hur åhörarna än beter sig beslutar jag mig för att de ger gåvor och stöd.

Jag har alltid tolkat dem som sitter med korslagda armar som avvisande. Men du bryr dig inte om det?

– Det är grundat på erfarenhet. Många bistra män kommer fram och säger tack, det här berörde mig jättemycket. Jag vet aldrig vad som försiggår i publiken. De som sitter och ler och nickar uppmuntrande tillbaka kanske är vana vid att rutinmässigt vara stödjande och behaga, så jag vet egentligen inte heller vad de tycker.

– Du vet inget om vad som finns bakom fasaden. Jag har hållit i väldigt många kurser med människor som jobbar med den här rädslan och det är alltid den här fasaden man hakar upp sig på. Jag bestämmer mig för att alla är positiva, istället för att stå och kämpa emot. Om någon reser sig och går, då är det bara att tacka och ta emot. Jag kan fixa med mina papper. Om jag börjar förebrå mig själv är jag illa ute – min inre kritiker har ingen plats på scenen. Så länge jag står där är jag utlämnad, jag skapar bara stöd. Kritikern kommer och pratar efteråt och säger att det skulle du inte ha sagt på det sättet och du var inte tillräckligt utförlig. Det är okej men inte på scenen, då blir jag tankestyrd och börjar spekulera. Det är väldigt emotionellt att stå och tala.

Varför har du specialiserat dig på det här området?

– Det här med scennärvaro har varit min passion länge, när känns den äkta i mötet med publiken? Här är blicken väldigt viktig. När jag började arbeta som redigerare på SVT betonades det. Vilka bilder skulle jag välja? Jag upptäckte också att jag kunde tänja på pauser för att framhålla eller lägga in olika långa pauser framför och efter repliker, och att hela innehållet och upplevelsen förändrades av förskjutningarna.

Hur länge har du arbetat med det här?

– Jag arbetade i 17 år som redigerare och regiassistent på SVT. Jag gjorde reportage, dokumentärer, fiction och var på TV2-teatern. Sen blev jag frilansregissör och parallellt med det har jag utbildat i filmproduktion, filmseende och redigering inom TV och på Dramatiska institutet. Helt plötsligt tog undervisningen över. Idag utbildar jag bland andra föreläsare, anställda på företag, skådespelare, nyhetsuppläsare på TV och musiker i scennärvaro. Företag inom näringslivet finns också bland mina kunder.

Det är med blicken jag omedvetet berättar om mina känslor.”

Sker mötet i blicken?

– Ja, till största delen. Det är ansiktet och kroppen. Det är med blicken jag omedvetet berättar om mina känslor. Det kan vara avgörande för om du tror på det jag säger eller inte.

– Jag lärde mig mycket genom att redigera dokumentärer, reportage och skådespel. Jag letade hela tiden efter när det kändes äkta och då valde jag den scenen eller det ögonblicket. Ibland när jag var osäker på vilken scen jag skulle välja, drog jag ner ljudet. Då blev det tydligt vilken scen som var bäst – den mest äkta.

Hur går det till när du utbildar skådespelare, företagsledare, talare och musiker?

– Det är en grundträning i närvaro och den går ut på att de ska förbereda sig och inse att det är en totalupplevelse jag skapar och att den har väldigt speciella förutsättningar. Det är inte bara intellektuellt och det första jag gör är att ta bort fokus från det hjärnstyrda.

– De får presentera sig själva här och nu, vem är jag, vad är det för rädslor och känslor som väcks i den här situationen, vad har jag för historisk prägling i förhållande till att stå på scenen? Så speglar jag det med frågor som: Varför tittar du upp i taket, vad är det som händer när du vickar på fötterna? Jag försöker få en helhetsbild av det jag kallar för det gestaltande instrumentet som är kropp, röst, känslor och energi av närvaro. I det placerar jag mitt budskap och det kommer till uttryck med den här hesheten jag har på rösten idag, med svajning på rösten och i ögonkontakten.

– Där är orden en liten del av budskapet. En del säger att det är bara femton, tjugo procent och resten är påverkan med kroppen, variationer i tonläge, röst och hur jag rör mig. Det är spontanstyrt och jag är inte medveten om allt jag gör. Jag uppmuntrar folk att inte hålla igen utan att släppa fram allt. Kroppen är vis, den vet hur den bör uttrycka sig. Försök inte gömma dig. Ta kontakt och vila i ögonkontakt så mycket du kan. Och låt orden komma som om de föds just nu, precis som väldigt bra teater.

Vad är det för likhet mellan att spela teater och att tala, förutom att man oftast är fler på en teaterscen?

­– Likheten är ögonkontakten med motspelaren, att lyssna på honom och låta min replik komma till spontant i den paus som uppstår. Jag ska försöka få orden att komma till liv varje kväll på teatern. På samma sätt är det för föreläsaren som föreläst om samma ämne hundratals gånger. Inga Tidblad förberedde sig från morgonen till kvällens föreställning – och det gör alla goda skådespelare fortfarande. Klockan 19 ska jag stå på scen och jag ska gå in i den här karaktären. Jag lyssnar på mig själv hela dagen, jag känner efter var är jag idag, hur är mitt instrument, vad kan jag ta in på scenen och hur kan jag vara kreativ med det? Det är det som är frågan: Hur kan jag som föreläsare vara kreativ med det och inte blockera mötet med publiken?

Hur ska jag tänka om jag känner mig osäker?

– Om du är osäker så acceptera det för dig själv. Idag är jag känslig och känner mig vilsen. Då tillåter jag osäkerheten, landar i den och blir paradoxalt nog grundad i den. Om jag gör på motsatt sätt och tänker ”hjälp, så här får jag inte känna”, då blir det värre. Jag blir ännu mer spänd och söker ännu mer bekräftelse på att det här inte är bra. Vi för alltid en inre monolog när vi talar och det är viktigt att vi lyssnar på den.

Hur förbereder du en föreläsning?

– Jag förbereder mig genom att förbereda hela mig. Jag har mina tankar och det jag pratar om. Det jag ger till känna för publiken är hela mig, jag skapar känsla med min närvaro, hur jag känns och hur öppen jag är. Det är viktigt att jag inte ser min föreläsning som en intellektuell händelse, utan inser att jag skapar en upplevelse – och den skapar jag bara genom att jag står här. Och publiken checkar hela tiden av vad jag säger mot hur jag känns. Känslan är viktig i mötet med publiken och för att vara äkta så förbereder jag mig genom att känna vem är jag idag? Vad är det som pågår i mig? Vissa dagar är jag helt blockerad, vissa dagar vill jag inte alls se folk och ta ögonkontakt. Då vet jag det, idag är det känsligt för mig att stå på scenen. Att ta mig till min dagsform, som skådespelarna säger, det är min förberedelse.

– Jag förbereder mig för att vara spontan, all spontanitet och improvisations moder är ju noggranna förberedelser. Och sen ska jag givetvis kunna mitt ämne som ett rinnande vatten, precis som skådespelaren måste kunna sin text. Och sen låta texten födas i ögonblicket och i ögonkontakten med dig i en alldeles tyst publik.

Du måste stimulera dig själv för att kunna stimulera publiken.”

I en artikel jag läst säger du att man inte ska låta blicken glida ut över publiken, utan man ska verkligen ta ögonkontakt. Vad är skillnaden?

– Skillnaden är att du skapar ett förtroende hos den du möter med ögonen, för han känner att det här verkligen är kontakt. Även de som sitter bredvid känner att du vågar dig ut i ett möte. Det inger förtroende, det känns äkta. När du sveper över med blicken och inte landar någonstans alls skapar det en glasbur. Det försöker jag undvika. Trots att publiken inte säger något, det är ju envägskommunikation, vill jag att de ska känna sig delaktiga. Då är ögonkontakt viktigt för den skapar delaktighet.

Hur länge är det acceptabelt att titta på någon?

– När du och jag tittar på varandra, under samtalet, kan man säga att det går ett flöde av energi mellan våra ögon. Du ser direkt om jag blir okoncentrerad eller inåtvänd. Jag tittar så länge jag märker att du reagerar när jag tittar på dig. Och så länge jag märker att det är vitalt och det ger mig energi, kanske jag stannar där. Kanske två, tre, fyra sekunder. Sen går jag vidare till nästa.

Det finns dagliga möten på företag, tänker man på samma sätt?

– Jag tränar anställda på företag och jag säger att ni står på scenen när ni ska redovisa något. Det är samma grundsituation, det är samma nervositet och blockeringar som om du skulle stå på scen eller hålla ett bröllopstal. Det är bra om man kan varva ner innan man ska hålla sitt anförande, ta en skogspromenad eller meditera för att komma ifrån det här bruset, stressen och kalendern.

Är det någon skillnad mellan män och kvinnor när det gäller att föreläsa?

– Jag tycker att vi är ganska lika. Det fanns samma sårbarhet och utsatthet när det gäller att stå på scenen. Den sitter så djupt den där präglingen. Hur mycket för jag ta plats, duger jag inför gruppen, har jag tillåtelse att äga en så här stor publik som sitter tysta och lyssnar på mig?

Björn Rietz, som också medverkar i det här numret, har arbetat som copywriter. Han säger att många av hans kollegor tycker att det är slitsamt att alltid bli granskad internt och externt. Du ger så mycket av dig själv och resultatet nagelfars, skärskådas, analyseras och värderas. Och de som kritiserar dig kan ofta inte lika mycket om skrivandet som du?

– Det påminner mycket om att stå på scenen. Du är väldigt sårbar och utlämnad.

Har jag lättare att skapa förtroende om jag är chef?

– Våra ordinarie roller hjälper inte när vi står på scenen. Chefer som går upp och tar för givet att de ska bli lyssnade på bara för att de är chefer för ett stort företag, får problem när de står inför sina medarbetare, media eller aktieägarna och ska presentera något. Man vill se människan bakom orden. Vem är du, är den stora underliggande frågan. Hur garanterar du det här med hela din kropp, röst, känslor och närvaro? Varför ska jag lita på dig?

Tittar vi på olika sätt på varandra i olika kulturer?

– Jag utbildade kraftverksingenjörer från flera världsdelar, det var ingenjörer inbjudna av Vattenfall. Jag frågade dem om ögonkontakten vid vardagsmöten i deras kultur, och om ögonkontakt när de står på en scen inför publik i sin kultur. Den första frågan fick många växlande svar med allt från ingen ögonkontakt till ögonkontakt i flera sekunder. Den andra frågan besvarade alla likadant: på scenen förväntas man vara i kontakt med publiken för att se till att det blir ett möte.

Hjärnan fungerar ju så att blickar alltid dras till en rörelse. Är det bra att gå omkring på en scen?

– Gå runt. Du blir stimulerad som föreläsare. Du måste stimulera dig själv för att kunna stimulera publiken. Eftersom ögonen alltid dras till en rörelse innebär det att publiken blir engagerad när du rör på dig.

Hur ska jag fördela blickarna när jag talar?

– Du ska försöka fördela dem över hela publiken, men det är inte alltid det går. Om publiken är stor delar jag in publiken i tårtbitar och försöker kontakta personer i de olika tårtbitarna.

Är det någon man inte får göra med blicken?

– Man ska inte se på någon som ett sexobjekt. Det känner både den du tittar på och personerna bredvid direkt.

Vilka arbetar med blicken mer än andra?

– Jag skulle vilja säga missbrukare och vissa kriminella. De har en enorm känslighet och scannar av vilka människor de möter. De är verkligen överkänsliga. Det kan bli så himla fel, så de måste känna av vad det är för snubbe de möter. Andra som arbetar med blicken är exempelvis intervjuare, de som arbetar på personalavdelningar, vd-ar, försäljare och förhandlare. De måste vara särskilt känsliga.