På jakt efter koden till ett bättre liv

Lena Skogholm är en flitigt anlitad inspirationsföreläsare på såväl universitetssjukhus och psykiatriska avdelningar som för privata företag i vitt skilda branscher. Hon har bjudits in till internationella teknikjättar, framgångsrika klädmärken och gymkedjor, men också till kommunala förvaltningar runt om i landet och till myndigheter som Polisen och Socialstyrelsen.

För sina insatser belönades hon i november 2021 med branschutmärkelsen Stora Talarpriset.

Hon beskriver sig själv som en beteendevetare med en passion för hur vi kan dra nytta av hjärnforskningen i vardagen, och när hon skriver böcker om sitt favoritämne drar hon sig inte för att frikostigt måla med bilder, använda metaforer och personliga berättelser.

I sin senaste bok Livskoden enligt hjärnan (The Book Affair, 2021) beskriver hon till exempel hjärnan som en trädgård där det är du som är trädgårdsmästaren som måste se till att ogräset inte sprider sig.

Men även passager som på ytan kan verka lättviktiga leder snart till fördjupade resonemang om hjärnans beskaffenhet, där allt har sin grund i hjärnforskningen utan att för den delen kännas akademisk. Berättarglädjen är stor när Lena Skogholm, som hon uttrycker det, bjuder in till en upptäcktsfärd i hjärnans landskap.

”Jag tänker mycket i bilder och liknelser. Eftersom det finns en förförståelse för liknelsen så kan man säga mycket med få ord. Då blir berättandet effektivare och det blir lättare att förstå som läsare. Varför skulle jag inte vilja nå dit, om jag känner så starkt för mitt ämne som jag gör?”

Lena Skogholm berättar att hon redan från treårsåldern har minnen av att hon observerade människor i sin närhet på ett ganska metodiskt sätt.

”Alla barn observerar andra för det är så vi lär oss, men jag har så klara minnen av att jag verkligen reflekterade över att ’När pappa gör så, känner jag så här. Och när mina syskon gör så där, känner jag så här’. Jag vände och vred och utvärderade beteenden som jag såg omkring mig, och det där släppte jag egentligen aldrig.”

Hon växte upp med sex syskon och det fanns alltid många fler barn i huset, eftersom familjen också tog in dagbarn och sommarbarn. I tonåren var Lena Skogholm ofta barnvakt till grannbarn och barnbarn.

”Jag minns att jag grunnade mycket på att, visst, barn växer, armar och ben blir längre och allt det där. Men jag undrade så över vad det egentligen är som händer där inne i huvudet på människan som utvecklas? Jag har alltid varit intresserad av hjärnan.”

På universitetet pluggade Lena Skogholm sociologi, internationella relationer och dramapedagogik. Även om hennes högre studier har stannat vid en fil kand-examen har hon på egen hand fortsatt att fördjupa sig i forskningen på hjärnan med en kunskapstörst och ett driv som säkert skulle göra många akademiker gröna av avund.

”Det bästa jag vet är att lära mig mer om hjärnan. Jag har plöjt massor, verkligen massor av böcker och forskningsrapporter om hjärnan av de bästa forskarna i sina respektive ämnen. Säkert 50 böcker om året i 15 år, faktiskt.”

”Under den här resan, när jag som beteendevetare har försökt att förstå hur vi kan leva i samklang med vår hjärna, har det utkristalliserat sig att det är fem speciella områden i hjärnan som vi behöver ha koll på. Och att vi behöver ha en balans mellan dessa medvetandelager för att få en stark hjärna.”

De olika utvecklade delarna har hon i Livskoden enligt hjärnan döpt till Reptilhjärnan, Aphjärnan och Människohjärnan, och utöver dessa Grådaskhjärnan och Solskenshjärnan som rymmer känslosystemen för negativa respektive positiva känslor. Att förklara dessa låter sig inte göras i en handvändning, men de har i alla fall olika funktion och kan tränas på skilda sätt beroende på hur människan behöver må bättre eller känna sig tryggare.

På föreläsningar och utbildningar är Lena Skogholm alltid noga med att understryka att hon själv inte är någon hjärnforskare.

”Mitt perspektiv är att jag är beteendevetare med ett stort intresse för hur hjärnan påverkar och styr våra beteenden i vardagen. Att skriva på det sätt jag gör, om Solskenshjärnan och så vidare, handlar om ren pedagogik. Jag tycker som sagt att budskapet är så viktigt att jag gör mitt yttersta för att vara tydlig, och målet är att den som läser mina böcker eller hör mig tala aldrig ska glömma begreppen.”

Lena Skogholms första bok Bemötandekoden: Konsten att förstå sig på människor och få ett bättre liv kom år 2016 och har sålts i över 57 000 exemplar. Hon konstaterar att det tycks finnas ”olika stuprör och några fluffande moln” i bokbranschen, där vissa böcker mer eller mindre godtyckligt hamnar på Meditation- och mindfulness-hyllan och andra på Hälsa och träning, medan hennes egna böcker brukar landa bland Psykologi-böckerna.

”Det jag möjligen bidrar med är helhetsperspektivet på hjärnan. Det finns till exempel mycket som är bra skrivet om hälsa där man ska äta bra och träna bra, vilket så klart är jättebra, men det hjälper förstås inte ett skvatt om vi fortsätter att stressa runt. Vi behöver ta hand om oss såväl mentalt och känslomässigt som fysiskt.”

”Man måste känna till att det finns en Grådaskhjärna som vill vara herre på täppan, och att vi har ett slags gäng med Säpovakter inne i skallen vilka helst vill leta efter fel. Vi behöver känna till funktionerna i hjärnan för att kunna styra vårt beteende på ett sätt så att vi mår bättre.”

Hon återkommer gärna till att andras forskning är grunden i hennes bok och att hon är generös med fotnoter och litteraturtips.

”Det var självklart från början. Dels för att alla som läser min bok och som vill fördjupa sig i något särskilt ska kunna göra det, dels för att visa att det finns stöd i forskningslitteraturen för det som jag skriver om.”

Något som inte var riktigt lika självklart var att blanda in personliga berättelser från sitt eget liv. I Livskoden enligt hjärnan är Lena Skogholm öppen med att hon för drygt 20 år sedan drabbades av en neurologisk sjukdom och att det då blev livsnödvändigt för henne att börja bygga hjärnmuskler, som hon uttrycker det i boken.

”Det var ett stort steg för mig att dela med mig om sjukdomen. Samtidigt kändes det konstigt att inte berätta, när det som jag skriver om i Livskoden enligt hjärnan är så kopplat till vad jag själv har praktiserat på grund av sjukdomen. Dessutom, att skapa goda relationer, som jag skriver om i boken, handlar också om att våga vara äkta. Eftersom jag vill vara äkta blev det till slut självklart att våga blotta sig.”

Lena Skogholm sitter tyst i vad som känns som en lång stund.

”Jag tror att många författare som våndas över det här utlämnandet ofta gör det till en större sak än det egentligen är. Visst, upplevelsen av det här kvalet är förstås personlig och äkta, men om man vågar ta språnget får läsaren en mer äkta bild att förhålla sig till och som är lättare att ta till sig. Nyckeln till att förstå andra är att man kan koppla i det man själv redan förstår.”

Utbrändhet är idag ett folkhälsoproblem och många människor sliter på sin hjärna alldeles i onödan, som Skogholm ser det. När hon skrev Livskoden enligt hjärnan ville hon skapa en igenkänning. Inte så att boken handlar om någon specifik diagnos eller något annat svårt som kan drabba oss i livet, förklarar hon, utan för att höja medvetandet om den här hjärnan som vi alla behöver ta hand om.

”Vi behöver förutsättningar i våra liv för att inte slita på och överbelasta våra hjärnor, när vi många gånger inte behöver det. Det handlar om att leva våra liv i samklang med hur vi faktiskt fungerar.”

”Jag har många, många gånger undrat: ’De här forskningsresultaten finns ju redan! Varför kommer inte det här ut?’ Så nu måste vi steppa upp, liksom. De senaste 20 åren har det hänt massor inom forskningen på hjärnan, men allmänheten har inte uppmärksammats på den praktiska nyttan av den. Det har jag saknat.”

Hennes egen bok innehåller många praktiska tips och övningar men ”hjärngymmet”, som Lena Skogholm kallar det, är ingen quick fix.

”Det handlar om ett förhållningssätt till livet. Hjärnan är som en muskel på det sättet att den är formbar och hela tiden formas om och om igen, beroende på hur du tränar och använder den.”

Lena Skogholm skriver mycket om relationer och vad som händer i möten mellan människor, och där lutar hon sig bland annat på den österrikiske filosofen och mystikern Martin Buber (1878–1965) som fått något av en renässans på senare år.

”Martin Buber är kärnan och grunden i allt vad möten handlar om. Nu är hans klassiska verk Det Mellanmänskliga (1954) och Jag och Du (1923) kanske inte några praktiska böcker i mötesteknik … Eller, det kanske faktiskt är precis det som de är, om man vänder på det. Som han själv skriver: ’Mänskligheten och sann mänsklighet blir till i äkta möten.’”

Pandemin har satt mycket i perspektiv, konstaterar Lena Skogholm, inte minst när det gäller just möten människor emellan. Hon är positivt överraskad över hur relativt lätt det var för så många att ställa om till digitala möten i näringslivet, på skolor och i samhället överlag. Att onödiga affärsresor nu kan ersättas med möten via Zoom och Teams är positivt både för miljön och företagens ekonomi.

”Det gäller naturligtvis att göra medvetna val om vilka möten som kan genomföras digitalt och när man måste träffas. Handlar det om att lägga upp långsiktiga strategier eller bygga relationer, ja, då kanske man inte ska ha ett digitalt möte.”

Hon noterar i sammanhanget att det finns forskningsrön som visar att digitala möten sliter mer på hjärnan än sådana i verkliga livet.

”Coronapandemin har med all önskvärd tydlighet påmint oss om hur mycket bättre ett personligt möte är, och hur mycket vi behöver varandra. Gester, mimik, alla kroppsrörelser som berättar något om vilka vi är som människor, allt blir så mycket tydligare när vi träffas live.”

”Vi är biologiska varelser som utsöndrar saker hela tiden, och som med all säkerhet spelar in i ett personligt möte. Det finns förmodligen mycket spännande i det här som inte är helt utforskat i forskningen ännu. Sånt tycker jag är intressant.”

I coronavirusets tidevarv slår Lena Skogholm fast att vi människor är väldigt smittsamma, och att detta inte bara är ett negativt faktum. Det gäller bara att smitta med rätt sak.

”Det finns flera studier som visar att vi har olika system i hjärnan vilka har förmågan att synkronisera våra hjärnor med varandra. Till exempel, det du gör och uttrycker gentemot en annan människa skapar en impuls till den personens hjärna, och förändrar celler inom detta specifika ställe, och ger då personen du möter en impuls att göra precis samma sak. Det vi gör har en enorm smittoeffekt. Det är därför vi per automatik ler när någon ler mot oss. Det här är inget fluff-fluff, det är en fysisk realitet som börjar i vår hjärna och som ger oss en impuls att reagera på.”

”Vi är som en vandrande klimatanläggning, oavsett om vi vill det eller inte. Vi kan inte koppla oss ur det här systemet. Vi sitter ihop med de här osynliga kablarna och skickar filer till varandra hela tiden. Och då är det bättre att vara medveten om vad man skickar, än att gå runt och vara omedveten och aningslös, eftersom det du skickar ut kommer du många gånger att få tillbaka. Du har en chans att påverka din omgivning och därigenom dig själv. Det är det som är så fint.”

Lena Skogholm har ett positivt synsätt på livet. Det är lätt att bli optimistisk inför framtiden när man i hennes bok läser passager som: ”Vi behöver inte för alltid vara fångar i de förinställda program som har skapats genom tidigare erfarenheter. Hjärnan är ju extremt formbar. Vi kan ändra programmeringen och istället göra en ny inställning som vi mår bättre av.”

På frågan om hennes syfte är att sprida ett slags forskningens evangelium där läsarna blir herrar över sitt eget öde, skrattar hon.

”Oj! Det är inte så att jag har tänkt ’nu ska jag minsann skriva positivt’ eller ’nu ska jag sätta ihop ett litet evangelium’. Istället tänker jag: ’Det är ju så här det funkar.’ Forskningen visar hur formbar hjärnan är och därmed har vi världens chans att påverka den och må bättre. Det är aldrig för sent. Ska det bli någon nytta av allt det här gäller det bara att tänka framåt. Det är ren hjärnlogik.”