Meetings No 76
Intro
Förändringar är konstanta
Atti Soenarso: Behovet av kontakt manifesterar sig.
Cover Story
Att arbeta i mellanrummen
Soraya Axelsson om Helsingborgs stadsmässa, H22.
Radar
Rekordstort globalt intresse för svenska lösningar för smarta städer
Totalt besökte 1 700 besökare från 55 länder den svenska visningsverksamheten.
Psykologiska möten
Egoism, fanatism och populism
Hans Gordon om tillflyktsorter när livet brusar som värst.
Radar
Virtually Real?
Geoff Donaghy on the future of virtual meetings.
Radar
Projekt kring Alfred Nobel samlar forskning och innovationer
Alfred Nobels livsgärning ska stärka tillväxten i Örebro län.
Intermission
Thinking Is Difficult
Ever-current Jungian words of wisdom.
Radar
Nytt interaktivt verktyg ska få igång resandet och affärerna igen
Det första interaktiva kartläggningsverktyget hjälper besökare att se vilka covid-19-restriktioner som gäller för specifika länder.
Radar
Thomas Nagel, Skogshem & Wijk: Vi tjänar pengar på vår hållbarhetssatsning
Anläggningen har uppdaterat sin miljöprofil i Green Star.
Sharma
The 5 Devils of Fear and How to Dissolve Them
We are not born into limitation. We are taught to doubt, educated to make excuses and trained to fear.
Radar
IMEX Group identifierar fyra positiva trender
Fler kampanjer lyfter fram budskapet att det är okej att inte må bra.
Hjärnkoll
Isabelle Sjövall, neurodesigner
Vi lever i en digital värld, men har fortfarande en hjärna som lever kvar på savannen.
Kellerman
10 000 sidor senare
Efter 100 nummer av Meetings reflekterar Roger Kellerman över dåtid, nutid och framtid.
platsannonser
nyheter
event skapar möten
Köpenhamn
blir värd för BMX-VM 2025.
sveriges demokrati 100 år
Svenska Mässan
undertecknar Deklarationen för en stark demokrati.
finalspelet kvar i Uppsala
Gjensidige USM handboll
förlänger med Uppsala till 2023.
visst går det att ha möten
Countryside Hotels
lanserar Countryside Meetings – möten i avskilda miljöer.
Miljonförluster
Stora ekonomiska konsekvenser
när Världscupen i Skidskytte flyttas från Östersund.
nytt jobb
Sånga-Säby
blickar framåt med ny vd.
Nordic Travel Clearing:
Tjänsteresandet ökar igen
- upp 94 procent sedan i mars.
Tvåa i Europa
​Helsingborg
är en av Europas mest innovativa städer enligt EU-kommissionen.
ikoniskt hotell
Arne Jacobsens
världsberömda designhotell firar 60 år.
50 000 besökare räcker inte
Naturum Falsterbo hotas
– kan bli del av ett spahotell.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Egoism, fanatism och populism

”Människokroppen är naken och skyddslös, genom sin mjukhet utsatt för allsköns våld. Vad hon med skicklighet och möda lyckas värja sig mot på nära håll kan med lätthet drabba henne från långt håll. Svärd, spjut och pil tränger lätt in i henne. Hon har uppfunnit sköld och rustning, byggt murar och hela fästningar omkring sig. Men vad hon framför allt önskar sig bland alla skyddsanordningar är en känsla av att vara osårbar”

 

Ur Massa och makt av Elias Canetti

Det späda barnet är bara några timmar gammalt och ligger vid moderns bröst. Barnet kan vid den tidpunkten inte urskilja och uppleva något som skulle kunna beskrivas i strukturer, tillvaron är ett gränslöst ’allt’. Man skulle kunna beskriva upplevelsen som psykotisk eftersom det inte existerar någonting som är externt kontra internt, det finns således inte någon greppbar ’verklighet’. I klassisk psykologisk teoribildning brukar vissa benämna det gränslösa tillståndet som en drömliknande primärprocess. Dofter, ljud och ljus består av ospecificerade signaler som sammankopplas med variationer av somatiska impulser vilka hänger samman med kyla, värme, diverse smärtor, men även av stillhet och ro.

När modern erbjuder barnet bröstet är det som att skjuta till något som utgör en del av barnet självt. Dofterna från bröstet startar signaler som möjliggör för barnet att forma munnen till en sug och så börjar det att mata sig själv av det som är en del av alltet, och barnet är också en del av alltet för allt hänger samman med allt. Freud jämförde barnets situation med fågelungens innan ägget kläcks. Andra utforskare av tidig spädbarnstid har beskrivit att det nyfödda barnet är inneslutet i ett autistiskt skal, ett skal som utgör ett skydd mot alltför starka signaler från omvärlden. Skulle denna barriär brytas utifrån, till exempel genom alltför starka ljud- eller flackande ljusupplevelser, kan barnet reagera med organismstress och det som även kallas organismförtvivlan.

Det säger sig självt att det späda barnet behöver en lots för att gradvis, på rimligt säkra sätt, och steg för steg börja navigera i en komplex och svåröverskådlig omvärld. Det primära verktyg som barnet först använder utgörs av munnen och svalget. Det åtföljs mycket snart av ögonen. Barnet tittar främst på moderns ansikte under tiden det diar eller flaskmatas. Ögonen och hjärnan registrerar moderns ögon och hennes mimik, särskilt munnen, som ju kan anta olika former och som därför, vid sidan av ögonen, fungerar magnetiskt för barnets uppmärksamhet.

Drivkrafterna, energimängderna, hos både modern och barnet brukar sammanfattas till två grundkrafter: libido och aggression. Libidon är samlare och bärare av allt som kan upplevas som lust- och njutningsfyllt. Munnen utgör den första erogena zonen och därmed centrum för den livslånga orala aktiviteten (som kommer att följas av flera). Den aggressiva komponenten är också den livsnödvändig. Den fungerar som motorn bakom de fysiska rörelserna, den som vill gripa tag i, försöka bereda väg och övermanna eventuella fysiska eller upplevda psykiska hinder längs vägen.

Det här tidiga utvecklingsstadiet är förstås känsligt. Modern och barnet måste ’dansa’ mjukt och försiktigt tillsammans, följande de rytmer och spänningar deras respektive kroppars inre tillstånd ger upphov till.

Nå, men fadern då? Hur kommer han in i det här samspelet och vilken är hans primära roll? Jo visst, han kan biträda och ibland även ersätta modern. Men han har också en annan roll att spela, nämligen den som på olika sätt driver på den kommande nödvändiga separationen, den som delar upp och därmed differentierar tillvaron i det externa och det interna. Under den processen deltar visserligen även modern, men den underlättas ofta via faderns fram- och tillbakaglidande gestalt med hans annorlunda röstlägen, hans främmande ögon- och munrörelser. Utvecklingen går således från en symbiotisk fas via flera intensiva psykiska processer till en mer autonom platå, där det nu mer mogna barnet allt mer står för sig själv och agerar utifrån egna bedömningar och överväganden. Flera risker uppenbarar sig vanligen längs vägen. Det är mycket i det känsliga samspelet med omgivningen som kan gå snett. Det som framför allt krävs, och som i bästa fall inplanteras under de tidigaste veckorna och månaderna av och genom samtligas inbördes och ömsesidiga ageranden är en grundläggande tillit. Utan en sådan kommer barnet att fortsätta sin färd på mycket vingliga ben, med en förlängd inre osäkerhet och ett växande behov av att tillgripa olika psykiska inre försvar. Fungerar inte försvarsberedskapen kan livet bli alltför ångestfyllt och flera symtom på mer eller mindre stark psykisk ohälsa bryta fram.

Livet för djuret Homo Sapiens, den nutida människan, är i grunden inte på något sätt enklare eller lättare än för alla andra djur på vår planet. Som enskilda varelser är vi ytterst sårbara för allehanda hot, både yttre och inre. Och vi är alltså driftstyrda. Libidon är konsekvent inställd på målet Lust och njutning. Om den inte tyglas och tränas till att bli en mer tålmodig och uthållig drift kan den bli helt dominerande i våra liv. Vi kan tycka att vi har rätt till, om inte omedelbar så ändå snar, behovstillfredsställelse. Därmed tenderar vi att gå fram genom livet med en allt mer ökad riskbenägenhet eftersom vi inte vill underordna oss flockens eller massans direktorat. Flocken kräver nämligen en altruistisk vilja och attityd för att hålla samman. En sådan altruism måste skolas in via i första hand familjen, därefter andra grupper (kamrater, skolor, arbetsliv). Här finns plats för olika träningsbanor för utvecklingen av adekvata skuldkänslor. Utan skuldkänslor ingen moral och utan moral ingen altruism.

Då kommer istället en primitiv egoism att breda ut sig och härska. En socialt utvecklad egoism har sin egen inre gödning, nämligen narcissismen.

Narcissism står ju för egenkärlek, lusten som primärt riktas mot det egna självet. Den utgör en del-fas i den tidiga barnutvecklingen och kan ses som naturlig – då och där. Men den ska huvudsakligen ersättas av lusten till det yttre objektet, det som kan bestå av bröstet, sen av bilden av moderns ansiktsdrag, sen av faderns, och något senare den hopbakning av det mångfaldiga till något som bäst kan beskrivas som olika symboliska representationer av det man föreställer sig ändå var gott nog, eller till och med bäst av allt för mig. Narcissismen ska ses som laddningen av delar av en inre upplevelsevärld, vilken således kan riktas utåt mot omgivningen, eller, om hinder tycks föreligga för det, istället inåt mot mig själv. Egoismen blir då ett uttryck för en själv-inriktad narcissism, en räddningsplanka i ett brusande, komplext och alltför motsägelse- och konfliktfyllt liv, där flockens eller massans invitationer inte uppfattats som tillräckligt attraktiva. Flocken kommer oftast dragande med sina krav på kultur, vilket alltid innebär en form av individuell degraderingskänsla, möjligen med undantag för de få som blir uppburna till någon tron eller framträdandescen med möjligheter att därifrån få inhösta massans applåder. Man vill alltså inte bli underordnad gruppen. Freuds lilla skrift Vi vantrivs i kulturen (på originalspråk Das Unbehagen in der Kultur) är i sammanhanget läsvärd.

En utpräglad egoism är alltså en självpåtagen tillflyktsort som ligger i en mer avgränsad ytterkant i det allmänna sociala livet. Här finns möjligheten till att stänga en dörr gentemot den mänskliga omgivningen och på den dörren går det att hänga upp en skylt: Stör mig inte! Men alla som kämpar för en sådan plats vill inte alltid isolera sig. Det har under flera tusen år varit möjligt att, som exempel, ansluta sig till sådana grupperingar som varit framgångsrika i att rita om verklighetens kartor till förmån för illusionistiska föreställningsvärldar, där alla välkomnas under förutsättning av att man aktivt visar sig beredd att gå in för respektive grupps specifika bilder och berättelser om hur tillvaron är beskaffad.

Homo Sapiens har ju visserligen begåvats med hjärnor som har möjliggjort, och som alltjämt möjliggör, fantastiska kreativa landvinningar inom kommunikation, konst, kultur och teknik, men samtidigt har vi människor blivit synnerligen framgångsrika i att formulera myter och sagoliknande berättelser som ligger långt utanför området vetenskap och beprövad erfarenhet. Våra världsreligioner och övriga mindre sekteristiska kyrkor hör dit. Människan kan alltså så här långt snabbt förflytta sig från en fysisk verklighet i laboratorier och utbildningsinstitutioner till helt andra församlingslokaler, där man hängivet dyrkar något som inte finns, annat än som fantasier. Det här ingår i människans behov av att söka, inte i första hand kunskaper, utan känslor av hopp och tröst. Att sådana behov uppstår och under tusentals år växt sig allt starkare har att göra med att livet oupphörligt fylls av motsättningar och konflikter vid sidan av mer påtagliga fysiska faror, allt ifrån att råka ut för även för människan farliga predatorer (olika kräldjur, giftspindlar och andra sjukdomsalstrande insekter samt jagande större däggdjur) via jordbävningar och vulkanutbrott till hyperfarliga mikroorganismer (bakterier och virus). Vi är alltså sköra och sårbara. Dessutom förstärks det hotfulla genom vår medvetenhet om att vi har en begränsad livslängd och att vi kommer att dö.

Genom att ansluta oss till andra med likartade behov försöker vi mer eller mindre desperat forma en gemensam motkraft gentemot hoten, vi är ju i grunden flockdjur och kan alltid hoppas på flocken som skydd. En flock kan höja skyddsbarriären runt flocken genom att identifiera och peka ut några specificerade andra mänskliga varelser som de primärt största hoten. I vår närtidshistoria kan man som exempel på detta peka på ”den ariska rasen” som måste ta avstamp emot och försöka förgöra människor med judisk tro och de som på andra sätt avviker i utseende, klädedräkter och kulturella traditioner. Man projicerar således det onda på några andra, och därmed försöker man befria sig från både skam och skuld. Det goda återfinns här, det avskyvärda där.

Det här sättet att agera har bäddat för begreppet populism. Populism står för en förenklad, naiv syn på majoriteten folket som ställs mot de andra, det kan röra sig om särskilda folkgrupper, eller gentemot de som hävdas ingå i den härskande klassen, eller de med någon politisk uppfattning man ogillar. Detta är således en variant av kollektiv egoism, även den baserad på narcissistiska behov, vilka nu delas med andra i den församling (flock) man är en del av. I aktuellt språkbruk talas och skrivs ofta om höger- eller vänsterpopulism, detta eftersom populisterna vanligen söker sina sammanhang längs en politisk skalas ändpunkter.

Den narcissistiska, egoistiska människan strävar alltså att utöka sina skyddsbarriärer gentemot det externt farliga. Det gör henne även vanligen till en kritikkänslig varelse. Mer eller mindre öppen kritik mot den ståndpunkt man intagit kan lätt leda till kraftfulla motreaktioner, där attityderna och uttrycken kan bli fullständigt fanatiska. Fanatismen är således ett socialt utagerande och därmed en del av människans psykologi. Fjärran är ödmjukheten och den eftertänksamma klokskapen.

Det skyddslösa spädbarnet genomförde sin livsresa i något som skulle kunna beskrivas som en komplicerad och inte alltid särskilt välkomnande skärgård, full av grynnor och plötsliga bråddjup mitt bland alla attraktiva holmar, öar och glittrande vikar. Under årens lopp växer behoven av försvar och därmed skydd mot allt hotfullt allt mer. Se där, en tillflyktsort! Och där ytterligare en! Så passande! Så bra! Eller inte.