Meetings No 74
Intro
Påtryckningar
Atti Soenarso om när kommunikatörer lägger sig i saker som de inte har med att göra.
Cover Story
Mattias Hansson, Expo 2020 Dubai
”Konsensus-tänkande, det är det finaste vi har.”
Psykologiska Möten
Förtroenden som byggs – och knäcks
Så kan det gå när det inre möter det yttre, och tvärt om.
Radar
Prestigefull naturkongress till Västsverige
Finbesök från Adventure Travel World Summit
Intermission
Solsbury Hill
Walking right out of the machinery.
Radar
Smarta event katalysatorer för att utveckla städer
Det handlar bland annat om ’placemaking’.
Radar
Convene återvänder till Vilnius 2020
Vem har möjlighet att bli inbjuden som Hosted Buyer?
Tillgångar
Hur man utnyttjar sina tillgångar
Carina Bauer, vd IMEX Group: “Eventindustrin behöver bli ännu mer kreativ.”
Sharma
How to Fireproof Your Productivity
Exponential gains in your exceptionality, productivity and impact.
Radar
Åtta av tio personer föredrar fysiska möten framför digitala
Ny västsvensk undersökning utförd av Åby Arena.
Artificiell intelligens
Global interfaceplattform
Sofia Eriksson, American Express Meetings & Events om utmaningen med AI.
Kellerman
Om konsten att ta chansen när den kommer
Nätverk och ambition.
platsannonser
Strategisk projektledare
Destination Eskilstuna
nyheter
600 deltagare
Stor kongress
inom mark- och exploatering till Borås 2020.
hotellnytt
Petter Stordalen
tar Comfort Hotel till Lund.
Sveriges bästa talare
Stora Talarpriset 2019
går till Charbél Gabro.
nytt jobb
Pointpeople växer
och satsar ännu mer på fjällvärlden.
hotellnytt
Medvind för Forenom
- Västra Hamnens första aparthotel öppnar som planerat.
GDS-Index
Göteborg toppar världsranking
i hållbarhet för fjärde året i rad.
105 400 badkar
Scandics nya hållbarhetsinitiativ
har sparat 17 miljoner liter vatten.
150 personer kommer
Stadsbyggnadsdagarna
väljer Borås som kongressort 2020.
Town Square Park
Mega-projektet i Dubai
når milstolpe idag fredag.
Framtiden på G
Svenska Mässans gestaltningstävling är avgjord
- Såhär ser vinnande förslaget av fjärde tornet ut.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Förtroenden som byggs – och knäcks

Den inre världen är för människan viktigare än den yttre. Psykologin är, tillsammans med folklivsforskning och mytologi, också vetenskapen om människans fantasier och drömmar. Jag är frestad att säga att drömmar är vad människor är skapade av. Det människor går och drömmer om är för många viktigare än alla slags belöningar, pengar, befordran eller status. Drömmen är en stark drivkraft och ligger bakom både motivation och vilja.”

Ur Hjältar, häxor, horor och andra djuproller i mänskligt samspel av Paul Moxnes

Det finns mängder av berättelser och medicinska journaler som beskriver vad som kan hända, och många gånger händer, under, och framför allt efter, de krig där soldater utkämpar livshotande, ursinniga strider mot de många gånger osynliga fienderna. Efter hemkomsten från slagfälten dunkar minnesbilder fram som tunga järnvägståg; de går inte alltid att hejda, de mal på och blir till allt mer ångestladdade inre bilder, ibland kombinerade med kvardröjande intensiva metalliska ljud och förnimmelser av blixtar. Kroppen reagerar som vore den alltjämt utsatt för största möjliga obehag och stress; adrenalinet pumpar och musklerna spänns, men det räcker inte för att undkomma en mer total upplevelse av skyddslöshet. Det är inte ovanligt att huvudvärk och även feber uppstår som somatiska uttryck. Tillkallade läkare brukar först leta efter några mer tillfälliga förgiftningar orsakade av något man druckit eller ätit, men när de väl tagit en ordentlig anamnes och lyssnat på vad patienterna har varit med om är det inte ovanligt med diagnosen krigsneuros. Behandlingsinsatserna för något sådant kräver ordentligt med tid och utrymme, många gånger utförda av specialiserade behandlingsteam bestående av läkare, psykologer och annan sjukvårdande personal.

Erfarenheterna visar att det sällan spelar någon roll om de drabbade soldaterna tidigare visat upp sig som riktiga kraftmänniskor med utomordentligt god fysik. Det har inte heller någon betydelse om de fungerat socialt självsäkra eller om de uttryckt sin stora tillit till de övriga inom den grupp de tillhör eller tillhört. Förtroendet för de andra och det mesta har knäckts, ibland gradvis och sakta, ibland abrupt snabbt. Det är så livet kan te sig: plötsligt, eller långsamt, kan det skyddshölje vi alla försöker bygga och vidmakthålla runt oss raseras; kvar står vi då i vår psykiska nakenhet, där upplevelsen av total sårbarhet får oss att själsligt krympa till en nivå som närmast går att beskriva som en känsla av infantilitet, ett barn utan kraft och kanske inte ens någon riktig förhoppning. Vi kan försöka anlägga en inre, och ibland även en yttre, moteld mot detta känslomässiga moras. Exempelvis kan vi uppbåda allt vi har inom oss för att söka tröst i något som närmast är ogripbart, men som vi just därför föreställer oss som en möjlighet; det är det vi benämner som en tro på det övernaturliga, till exempel det gudomliga, det som inte varken hörs eller syns, men som ändå, trots allt, kanske ändå finns. Gör vi det böjer vi våra huvuden och ber; vi ber och vi hoppas. Upprättar vi därmed förtroende till det mystiska eller det mytiska? Nej, inte på annat sätt än via en inre fantasi, en av oss själva konstruerad tolkning av tillvaron.

En alternativ moteldsstrategi är att på olika sätt och med olika medel brösta upp sig, vilket kräver tillgång till en inre aggressiv energi kopplad till en social hämningslöshet. Det kan leda till utageranden som kan få många att backa undan medan andra, intressant nog, kan komma att uppleva dessa sociala uttryck som charmigt kraftfulla och även attraktiva. Ur ett kliniskt-psykologiskt perspektiv kan man ibland använda diagnoser som psykopati eller sociopati, vilket dock inte hindrar vissa företag och organisationer att försöka nominera personer med dessa drag som lämpliga chefer och ledare. Man kan således konstatera att förtroenden kan uppstå i sammanhang där man med större eftertänksamhet egentligen mest borde ana tvivel och uttrycka tveksamheter. Det finns mängder med erfarenhetsrika berättelser om dessa fenomen, allt ifrån att man i åtskilliga styrelserum i efterhand undrat över hur man kunde anställa en vd som absolut inte höll måttet, till privata kärleksrelationer där den ena partnern tycks ha förvandlats från ett utlevande charmtroll till ett oförutsägbart vilddjur. Pang! – så knäcktes förtroenden.

Den här typen av skeenden är inte ovanliga; vi hör ju, eller läser, om dem var och varannan dag. Orsakerna står att finna i det som bland flera andra den norske organisationspsykologen Paul Moxnes beskrivit som kontrasterna mellan å ena sidan människans inre värld, befolkad av drömmar, och å den andra den yttre världen med dess mer fyrkantiga representationer. Vi vill så gärna tro på att det vi föreställer oss också är sant i en yttre mening, och därmed konstruerar vi i vårt inre en form av gestaltningar som vi hänger oss åt, ibland till och med i en sinnlig dyrkan. Det är den typen av drömmar som har fört flera rätt hiskliga potentater till makten, och till roller som älskare eller älskarinnor på det privata planet.

Förtroenden kan således uppstå ur den mylla som byggs av drömmar om hur livet skulle kunna vara; inte alltid hur det är. Den typen av förtroenden är som ett spännband av idéer, kryddade med förhoppningar och tro. De kan te sig utomordentligt starka, byggda av känslor som vore dessa av granit. Man kan således känna sig helt förvissad om att man har rätt om den andre, eller de andra, och vill inte inlåta sig i några som helst diskussioner om den saken, detta eftersom man ju då måste ompröva det mesta som rör den egna existensen.

Men så kan ju dagen infinna sig då verklighetens obönhörliga ljus flyter fram och förändrar det mesta i varat: dess former och färger och djupare innebörder. Det är då förtroendet kan knäckas och det är då man kan känna sig som om man med full kraft sprungit rakt in i en vägg. Det psykiska slaget känns för många rent fysiskt. Man får ont. Energin tycks sina. Man kan få svårt att fokusera och att hålla koncentrationen. Går man till vårdcentralen kan man få hjälp för att lindra de fysiska besvären, sen kan man bli ordinerad vila. I vissa fall kan man även få träffa en psykolog. Möjligen, men inte säkert, kan samtalen röra sig in i minfälten där drömmarna kolliderade med den verklighet man tidigare inte accepterat fullt ut.

Drömmar och fantasier bildar mentala nätverk inom oss. Vanligen kopplas de till den omgivande verkligheten, där detta psykologiska inre används som tolkningsramar av det vi inte riktigt förstår. Som när åskan gick och Tor använde sin hammare mot jättarna, när han kastade den dånade det på himlavalvet. De tidiga myterna, ofta förtätade till föreställningar av religiösa mått, lever på sina håll kvar även i våra dagar. Vårdnaden och vidareutvecklingen av den urgamla asatron ombesörjs bland andra av Nordiska Asa-Samfundet som grundades så sent som år 2014 i Norrköping. Men även vi som ställer oss utanför den typen av kvarlevande myter använder andra drömbilder och fantasier för att försöka greppa något mer om det som alltjämt tycks ogripbart. Vart är vårt moderskepp, planeten Jorden, på väg någonstans? Snurrar vi mest bara omkring i en evighetens ellips inom en evighetens och kanske orörlig galax som vi kallar Vintergatan? Eller rör sig galaxen?

Ja, det gör den. Jorden rusar runt den glödande stjärna vi kallar för Solen med en ungefär hastighet om 108 000 km i timmen, och hela vårt solsystem roterar runt Vintergatans centrum, vilket tar någonstans runt 225–250 miljoner år, detta trots att även solsystemet rusar fram med en näst intill ofattbar hastighet (beräkningar har visat att om vi ville förflytta oss med motsvarande hastighet skulle vi kunna färdas sträckan Göteborg–Köpenhamn på en sekund). Och hela vår galax rör sig också, på motsvarande sätt som alla nu kända galaxer i universum rör sig allt snabbare – bort från varandra!

Det här är ju för oss som inte är professionella astronomer och kosmologer ofattbara rörelser och storheter. Och här kommer våra förmågor att fantisera in som hjälpverktyg när vi ändå vill kommunicera med varandra om det storslagna och det absolut mäktiga. Den gamla asatron har för miljarder människor ersatts av andra religioner, vilka ju finns i alla mänskliga samhällsbyggen, och där drömmarna ofta förenas i förhoppningarna om en djupt kärleksfull högre makt som är skaparen av alltet och som vakar över oss och våra liv. För den som inte tillräckligt tillitsfullt litar på en högre makt kan konsten och kulturen bidra till att lindra upplevelsen av ödsliga tomrum kring det vi inte vet något om, inte minst genom de språkliga bilderna.

Författaren Harry Martinsons rymdepos från 1956, Aniara, som han ursprungligen skrev som en form av kommentar till atombombsexperimenten, hör definitivt dit. Den fascinerande diktsviten har ju även blivit opera och film. Och som en av filmrecensenterna uttryckte det relativt nyligen: ”Den är fascinerande, den är stark, den är vacker, den är poetisk och den griper tag i mig.” Tills vidare räcker just ord som dessa, eller motsvarande, för att vi under viss tid nöjer oss med, och kan vila i, att vara betraktare till det stora okända. Vi behöver inte med precision veta allt. Via kulturen, och för många religionen, har vi fått en lindrande medicindos, som medfört att en mer total misstro har ersatts av hopp. Med hjälp av bilderna och språket strävar vi efter mänsklig förening och via den kan tilliten gro, även om vi i eftertankens kranka blekhet kan bära på en kärna av medvetenhet om att förtroenden faktiskt kan komma att svikta.

Men drömmarna och fantasierna är ändå hoppfullhetens centralstationer i våra inre psykiska liv. Utan dem skulle vi riskera att hamna som syskon till de robotar som benämns artificiellt intelligenta: tekniskt orienterade varelser utan de mänskliga drag vi ändå sätter så stort värde på och som får våra förtroenden att bygga för oss livsviktiga broar även om tidigare sådana skadats eller helt knäckts.