Meetings No 74
Intro
Påtryckningar
Atti Soenarso om när kommunikatörer lägger sig i saker som de inte har med att göra.
Cover Story
Mattias Hansson, Expo 2020 Dubai
”Konsensus-tänkande, det är det finaste vi har.”
Psykologiska Möten
Förtroenden som byggs – och knäcks
Så kan det gå när det inre möter det yttre, och tvärt om.
Radar
Prestigefull naturkongress till Västsverige
Finbesök från Adventure Travel World Summit
Intermission
Solsbury Hill
Walking right out of the machinery.
Radar
Smarta event katalysatorer för att utveckla städer
Det handlar bland annat om ’placemaking’.
Radar
Convene återvänder till Vilnius 2020
Vem har möjlighet att bli inbjuden som Hosted Buyer?
Tillgångar
Hur man utnyttjar sina tillgångar
Carina Bauer, vd IMEX Group: “Eventindustrin behöver bli ännu mer kreativ.”
Sharma
How to Fireproof Your Productivity
Exponential gains in your exceptionality, productivity and impact.
Radar
Åtta av tio personer föredrar fysiska möten framför digitala
Ny västsvensk undersökning utförd av Åby Arena.
Artificiell intelligens
Global interfaceplattform
Sofia Eriksson, American Express Meetings & Events om utmaningen med AI.
Kellerman
Om konsten att ta chansen när den kommer
Nätverk och ambition.
platsannonser
Strategisk projektledare
Destination Eskilstuna
nyheter
hotellnytt
Klartecken till hotellbygge
på Kanaludden i Härnösand.
världskända talare
Uppsala återigen värdstad
för Nordens viktigaste konferens inom nanoteknik.
INBJUDAN
Följ med oss som Hosted Buyer
till Rom och Italy at hand 7–9 november
750 deltagare
Sverige i strålkastarljuset
för naturturismkongress.
Bli en Hosted Buyer
IBTM World lanserar
ett nytt Elite Corporate-program. Följ med oss till Barcelona!
tech, vetenskap och innovation
Tredje upplagan av Gather
lockade 1200 besökare och bjöd på över 60 talare och ett chipping party i Expohuset, Sickla.
event skapar möten
Dream Hack och Elmia
förlänger sitt partnerskap.
hotellnytt
Nordic Choice Hotels
vald till hotelloperatör för Finlands största hotellprojekt.
hotelldesign
Niehku Mountain Villa i Riksgränsen
vinner UNESCOs världspris.
insiktsfulla kunskaper
54 procent
vet inte vad som har bestämts på mötet.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Mattias Hansson, Expo 2020 Dubai
Mattias Hansson går numera alltid med kottar och tändstickor i väskan. De flesta kottarna har han plockat i skogen bakom huset i Bromma, väster om Stockholm. Det är där han tillsammans med fotograf Sara har traskat omkring tidigare under dagen. Nu sitter han hemma i sin villa, dricker kaffe med mjölk och äter mörk choklad, fortfarande lite kall efter promenaden.

Mattias Hansson berättar att han hörde någon säga det där som vissa äldre människor verkar älska att säga när de vill markera hur tiderna förändras, att ’när jag var liten fick vi alltid bygga med kottar och ni sitter här med era datorer’.

”Då tänker jag ’bra, då bygger vi med kottar’”, säger han.

Han började intressera sig för samskapande-processer när han var vd för reklamskolan Hyper Island under andra halvan av 00-talet. Sedan dess har kottarna, och andra verktyg, hängt med.

”Jag testade nyligen med 30 stycken företagsledare, det funkade jävligt bra. Först såg de skeptiska ut, det gör ju alla människor alltid när de ska behöva sitta i grupp och göra olika saker, men sedan gick det bra. Det är en enkel metod när det gäller gruppdynamik och samskapande aktiviteter. Vi använder kottar och tändstickor och så bygger vi saker enkelt tillsammans för att komma fram till vad vi kan samtala utifrån. Nu ska vi testa det i Dubai nästa vecka med våra partners där. Och där är det många som aldrig någonsin har sett en kotte.”

Dubai, ja. Just den här dagen, då Mattias Hansson sitter i sitt 50-talshus i Bromma, i ett rum som ursprungligen är en ateljé, och dricker kaffe med mjölk, återstår det 655 dagar till invigningen av Expo 2020 Dubai. Det är den 25:e stora Världsutställningen sedan starten år 1851 i London (Internationella utställningsbyrån, Bureau International des Expositions, arrangerar även mindre utställningar, senast i Kazakstan år 2017).

Totalt 192 länder deltar i det sex månader långa expot. Ett av dem är Sverige som till dess ska ha byggt en 2 300 kvadratmeter stor paviljong kallad The Forest (i form av en stiliserad svensk skog, därför passar det bra med kottar just nu). I egenskap av programansvarig ska Mattias Hansson fylla paviljongen med innehåll, ett program som gör att de personer som står för de totalt 25 miljoner besöken på expot stannar till, och får med sig en del av Sverige hem. Världsutställningen har öppet i 173 dagar, och i den svenska paviljongen ska det förekomma 20–30 programpunkter om dagen. Vissa är enstaka, andra sker löpande. Mattias Hanssons uppdragsgivare är Sveriges regering.

”Regeringen har bestämt att vi ska vara med på Världsutställningen, vårt deltagande är en handels- och exportfrämjande verksamhet och ett strålande tillfälle att sprida Sverigebilden. Det är därför det görs.”

Regeringen står för halva summan av vad kalaset kostar. Den andra halvan kommer från det svenska näringslivet. De största aktörerna är Ericsson, Saab, Volvo, LKAB och Astra Zeneca, bolag som inte nödvändigtvis längre är svenska men som i varje fall är startade här och har en tydlig svensk identitet.

”Våra största partners har lagt mycket pengar, energi och tid på sitt deltagande. De gör inte det för att de tycker att det är roligt eller älskar svarta hål att slänga pengar i, utan de gör det för att det ska förränta sig.”

Att unga företag som Spotify och Klarna eller hela den så framgångsrika gaming-industrin ännu inte finns nämnda beror inte på att de skulle tycka att Världsutställningen är något gammalt och mossigt, hävdar Mattias Hansson bestämt. Han påpekar att han inte jobbar med partnerskapen, men hans gissning är att detta beror på att de unga techbolagen sällan pratar om sitt samhällsansvar, som de gamla industribolagen gjorde.

”Att vara med på Expo 2020 är att vara med på det framtida Sverige, och en hållbar planet. Världsutställningen är som ett ’OS i kunskap’, här kan kunskapsutbyte ske direkt.”

”Senast igår, i en artikel från ­Hannovermässan, pratade Marcus Wallenberg om att ’vi är här för att vi vill skapa nya arbetstillfällen för Sverige, gör vi det så bygger vi våra industrier och då tjänar vi pengar’. Han börjar där. När du hör techbolagen så pratar de alltid om innovationer och nya grejer, de har ’disruptat’ en gammal bransch och sådant. Jag tror och hoppas att de kommer att mogna in i den samhällsåtagande rollen också. Och jag hoppas att de kommer att vara med oss, men kanske inte på samma nivå som de andra. Vi är i diskussion med dem alla, de kommer att komma, på ett eller annat sätt.”

Mattias Hansson har själv aldrig besökt en världsutställning. Han har tagit del av utvärderingar från tidigare utställningar, och har sett resterna av Stockholmsutställningen 1897 (det närmaste vi har kommit en världsutställning i Sverige), men han kan inte säga något om vilket som har varit den röda tråden genom Sveriges deltagande.

Han tar en slurk kaffe till, och ställer ner koppen så att det smäller i bordet.

”Och vet du? Jag är inte as-intresserad heller. Då är risken att jag bara gör likadant.”

Mattias Hanssons trivs med denna hållning, den löper som en röd tråd genom hans karriär. Han fick fria händer när Jan Stenbeck gjorde honom till chefredaktör för tidningen Z, han fick fria händer på samma position för Postens digitala satsning Torget, han visste ingenting om hur det var att driva museum när han fick i uppdrag att starta ABBA The Museum i Stockholm. Att förvalta ligger inte för honom.

”Ja, i viss mån är det ju det som lockar mig, det har du rätt i. Men samtidigt är det ett regeringsuppdrag, det är ett stort antal protokollära uppgifter, som jag har lärt mig att det heter, nämligen att ta dit kungahuset och ministrar och så där. Det lämnar ganska lite utrymme för improvisation.”

Inom ramen för uppdraget är det dock helt okej att ta med några tusen svenska kottar, så helt bakbunden är han inte.

”Jag ska inte överdriva det där, för jag tror att om man presenterar roliga och intressanta idéer så kan man få igenom dem, i större mån än om man aldrig presenterar några roliga idéer. Det ska jag försöka såklart.”

När han var vd för Epicenter (”ett stort co-workingställe som jag drev här i stan”) träffade han representanter för Utrikesdepartementet, som skulle dra igång arbetet med Sveriges medverkan i Världsutställningen.

”Fasen, vad roligt det låter, om ni behöver hjälp med det så säg till, för det skulle jag gärna göra”, hörde Mattias Hansson sig själv säga. ”Det var rent intuitivt. Sedan höll jag kontakt med dem. De hade säkert olika alternativ, men sedan, gissningsvis beroende på att jag passade in i profilen så fick jag det. Jag tror att jag passar in tack vare mångsidigheten, att jag har gjort många olika saker. Och i detta fallet är det ju av rent praktiska skäl väldigt viktigt att man kan arrangera event och dra igång saker, det har jag ju tydligt visat flera gånger att jag kan.”

När Mattias Hansson jämför det här uppdraget med vad han har gjort tidigare liknar han det vid en blandning av ABBA-museet och Hyper Island, framför allt för att det var två uppdrag som byggde på samarbete. Och är det något som besökarna i den svenska paviljongen ska lära sig så är det vikten av att samarbeta.

Även om många av de tidigare nämnda svenska företagen, de som representeras i den svenska paviljongen, kan kategoriseras som hårda, sprungna ur en lång industritradition, så är det de mjuka frågorna som har placerat dem på världskartan. Den svenska modellen för innovation bygger på samarbete, vilket främjas av platta organisationer och gränsöverskridande samarbeten. Således är den svenska paviljongens ledord ”co-creation for innovation”.

”Ordet innovation använder alla de andra 191 länderna, jag vet, det är något som alla pratar om, att de är duktiga på att hitta på nya grejer. Och visst, det kanske stämmer, men i varierande grad. Men för Sverige stämmer det i väldigt hög grad. Men hur har vi kommit dit? Det är därför vi har strukit under ordet co-creation.”

Att den svenska paviljongen är ritad av italienska och svenska arkitekter, med en fransk curator, är i sig ett exempel på hur samarbete fungerar i Sverige. Vi är ett litet land, vi räds inte att ta in den hjälp som behövs utifrån.

”Så här har vi alltid jobbat i Sverige och så vill vi fortsätta jobba. Vi söker hjälp och kraft från hela världen. Hade vi inte tagit hit vallonerna så hade vi fortfarande suttit här uppe i norr och tittat på de där gruvorna och undrat vad vi skulle göra med dem. Städerna som är byggda av tyskar i Sverige under Hansa-tiden. Vi älskar det, vi tycker det är bra. Det som ibland, på ett Fredrik Lindströmskt sätt, brukar användas som ett skällsord av oss svenskar, att vi är så konsensustänkande, det är ju det finaste vi har! Tänk att vi tar tiden att sitta ned, i internationella möten, och be alla presentera sig runt bordet. Bara där sätter vi tonen, att vi ska göra något tillsammans.”

”När jag har haft möten med amerikaner och engelsmän och till och med danskar, och de tycker att vi är galna. ’Ska sekreteraren berätta vem hon är? Varför då?’, liksom. Det gör de aldrig där, det är något helt svenskt. Så: co-creation-delen av samarbetsdelen, det är det vi vill visa upp. På det lägger vi stor kraft. Det är de mötena vi vill få in, möten över gränser. Och vi kan leda i bevis att vi har gjort det i tusentals år. Arbetskraftsinvandringen är ett modernt exempel på hur vi har varit duktiga på det. Vi behöver människor från hela världen för att få det här mörka, kalla stället i norr att fungera.”

Ett av rummen i den svenska paviljongen ska bära namnet ”Co-creation-scenen”. Själva scenen ska vara rund och stå i mitten. Runt omkring ska ”samskapande grejer” samlas.

”Det är det som jag tycker är det absolut roligaste med det här uppdraget, det ligger dessutom som en kravbild, vi måste hitta på samskapande saker. Våra uppföljningar kommer bland annat baseras på besöksundersökningar, vi kommer att stå vid paviljongen och fråga besökarna vad de tyckte. En av de viktigaste frågorna de får är ’blev du erbjuden att samskapa i den svenska paviljongen?’. Det vill vi ha hundra procent ’ja’ på. Vi vill inte att en enda människa ska gå igenom där, oavsett om de är tradingpartners till Ericsson eller en besökande familj från Indien, utan att ha fått olika erbjudanden om att samskapa.”

Det är här kottarna ska användas. Bland mycket annat.

”Vi ska göra mer tekniskt avancerade saker också, med 5G-uppkopplingar, man får samskapa mellan universitet i Mellanöstern och Stockholm i realtid och sådant. Men ett sätt som man alltid kan göra på är att skapa med kottar och tändstickor.”

Det förväntas komma minst en miljon besökare till den svenska paviljongen. Mattias Hansson tror att det är snålt räknat, han tror eller hoppas, i varje fall, rättare, hoppas att det kommer minst två miljoner.

”Och de ska ha med sig en bild därifrån, att Sverige kommer fram till innovationer genom samverkan och att samskapa. Det har vi valt ut som något viktigt. Men hur ska man räkna ut vilka samskapande grejer som är viktiga? Vad är det som är bäst? Är det att inte visa uppstoppade älgar, eller är det i det här sammanhanget att visa uppstoppade älgar, för då uppnår vi det vi vill, att de ska få ett fortsatt intresse för Sverige och så kommer de hit och när de väl är här, då får de se en massa annat. De får se hur vi beter oss i affärer och på konserter, i skogen. Faktum är att en av de saker som funkade bäst programmässigt på den förra stora Världsutställningen i Kina, var Pippi Långstrump som läste sagor på kinesiska för barnen. Barnen älskade det och eftersom barnen älskade det så älskade även föräldrarna det. Man blir glad över det som är barnen blir glada av.”

Användandet av kottar blir särskilt logiskt då hela paviljongen använder den svenska skogen som kuliss. Allt för att bidra till bilden av Sverige som ett samskapande land. Men även på Världsutställningen i Shanghai användes skogen som kuliss. En av lärdomarna av det blev att det som i Sverige förknippas med frihet och skönhet kan uppfattas som hotfullt av andra.

”De flesta människor tycker att skog är obehagligt, precis som man kan tycka att vatten är obehagligt. Vi svenskar säger att vi ska ’gå ut i skogen’, för den finns alltid runt knuten här. På engelska heter det ’into the woods’, det beskriver hur många ser på det, att man ska gå in i något som ska sluka en nästan. Hur fan ska man hitta ut därifrån? Och dofterna, och vilda djur. Så vår naturromantiska syn på skog, även på hedar och ängar och fält, delar vi inte med många i världen.”

I Shanghai blev lösningen att ljusa upp skogen. Hur mycket går det att anpassa bilden av Sverige den här gången för att den ska behaga besökarna?

”Anpassa bilden kan man göra, men den ska inte förvanskas. En del i paviljongen är gläntan, och känslan som uppstår när ljuset bryter igenom i skogen, det är en härlig känsla. Det är den som ska frammanas i paviljongen.”

Som en inverterad oas?

”Yes. Och det är här co-creation-scenen står.”

Mattias Hansson menar att han inte har något ”allmänt uppdrag att ge den fullständiga svenska bilden”.

”Vi ska sälja svensk företagsamhet och Sverigebilden för så många som möjligt. Och vårt viktigaste redskap är att visa upp hur duktiga vi är på att samskapa, göra saker tillsammans, över nationsgränser, över religiösa gränser, åldersgränser. Finns det någon som kan säga att vi inte är bra på det här? Ja, det finns det. Men i ett internationellt perspektiv är vi bäst på alla punkter, det är vi faktiskt.”

Förutom att samskapa med kottar kommer Sverige att visa upp det bästa landet har att erbjuda inom kultur, näringsliv, vetenskap och akademi.

”Ibland kan det bli typ en konsert, det kan vara gott så. Men ännu bättre är det om det är en konsert där kanske halva orkestern är i den svenska paviljongen och den andra halvan är i Sollefteå, så spelar de samtidigt över 5G-nätet. Du kan göra allting simultant, det är bättre än broadcast”, säger Mattias Hansson och berättar att hela Expo-området blir 5G-uppkopplat.

Förenade Arabemiraten, där Dubai ligger, är ett land som bland annat lever på turism. Endast tre procent av landets BNP härrör från oljeproduktion. Byggt runt ett gammalt fiskeläge har en världsstad vuxit fram i snabb takt.

Dubai är det största flygnavet i regionen, med tre stora, internationella flygplatser, varav den nyaste, Al Maktoum, blir världens största flygplats när den står färdig, med kapacitet för 250 miljoner besökare om året.

En av huvudanledningarna till att världsutställningen arrangeras i Dubai är just att kommunikationerna är så bra.

I hälarna på Dubais expansion följer ett dammoln av rykten, rynkade näsor och kritik. Detta är ett land där medborgarna saknar demokratiska rättigheter, där arbetskraften utnyttjas och där miljön far illa, sägs det. Och så vidare.

Mattias Hansson tar sats i sin fåtölj och levererar ett försvarstal som han verkar ha tvingats hålla många gånger förr.

”När vi ser på faktum att världen håller på att växa, att befolkningsmängden håller på att växa med sådan raketfart. Ska vi sitta och tro att vi ska husera den här växande befolkningen i värmlandsskogarna och i befintlig urbanisering? Nej, det kommer inte att gå. Vi måste hitta på nya grejer. Där är Dubai ett lysande exempel på hur man-made new civilizations kan ta form.”

”En del av de människor jag träffar och som aldrig har varit där avskyr Dubai på samma sätt som man avskyr Las Vegas och Macao, där de heller aldrig har varit. Man har en bild av att det är plastigt, och nytt och så. Det stämmer. Dubai är väldigt nytt, det är en ogästvänlig plats, det är 50 grader varmt en stor del av året. Man kan inte som humanist säga att det är dåligt att de övar i att kunna härbärgera en växande planet, även om det som kommer ut just nu är plast och hotell i marmor och sådant där”, säger Mattias Hansson.

När det gäller det politiska läget i Förenade Arabemiraten så konstaterar han att ”i regionen är de det mest liberala man kan tänka sig, men nej, de är inte där vi är.”

”Men vi kan inte sitta här och vara von oben och tycka att ’de ska vara som vi’, för de har precis börjat. De befinner sig där vi var på 1940–1950-talet i många frågor. Det är det som blir en mind fuck i huvudet. Allt är så modernt, stadsdelarna heter Internet city och sådant och så har de inomhusskidbackar och superteknologi samtidigt som de har en arbetsrätt som om det vore ett annat århundrade.”

Liknande kritik framfördes förra gången Sverige deltog i en svensk världsutställning, i Shanghai, en stad i en annan enpartistat. Mattias ­Hansson suckar.

”Vår inställning är att hellre åka dit och visa vad vi tycker att vi är bra på, än att sitta hemma och prata om vad vi tycker att de gör dåligt. Världsutställningen är ett perfekt tillfälle, det blir som en autonom zon där vi kanske inte kan göra exakt vad vi vill, men nästan. Vi kommer att kunna visa upp sådant som vi tycker är bra, men som inte nödvändigtvis är något som idag effektueras i det dagliga livet där. Sånt som rör frågor om till exempel alla människors lika värde, arbetsrätt och demokratifrågor och sådant. Vi visar vad vi tycker är bra.”

Även när det gäller miljöarbetet har Sverige mycket att lära ut, trots att Dubai lägger stor vikt vid sitt hållbarhetsarbete.

”Vi tycker inte att vi har kommit tillräckligt långt i Sverige, men vi har kommit mycket, mycket längre än de flesta andra länder. I min bekantskapskrets i Stockholms innerstad är det slagsmålspengar om man inte köper en elbil. Det är ungefär lika otänkbart att köpa en dieselbil som att ställa fram mjölk som inte är ekologisk på bordet. Det är otänkbart om man inte kan argumentera för det på ett trovärdigt sätt i två timmar. Där är de inte i Dubai. Nästan lika stort som området för utställningen är parkeringen för deras diesel-SUVar. Men de fattar att det inte kommer hålla i längden, de är på väg.”

Sveriges paviljong är placerad i den del av expot som har hållbarhet och miljö som tema. Ambitionen är bland annat att försöka få hela paviljongen självförsörjande med solel. Miljöfokus finns även inbyggt i programmet.

”Hela den här Världsutställningen blir en orgie i biocirkulär ekonomi, vikten av att ta hand om planeten. Ja, då blir det extra viktigt att visa upp den biocirkulära ekonomin och tankar och idéer kring det även för oss. Det kan vi göra på olika sätt, alltifrån att visa upp nya elkonsumentprodukter, som elmotorcykeln Cake, elmotorbåten X Shore och Volvos nya elbil Polestar.”

De miljökrav som ställs på Världsutställningens deltagande länder betraktar han som ”tillräckligt ansträngande”.

”Vi gör ännu mer än vad som krävs. Vi bygger allt i trä istället för i betong och stål. Att använda mestadels trä och undvika stål och betong, gör miljöeffekten enorm.”

Hur kommer träet dit?

”Bra fråga. Jag hoppas att det flottas dit på en gammal, svensk timmerflotte. Och på den står det några glada herrar i blåa bomullsbyxor och rutig skjorta.”

Och ni själva åker tåg dit, såklart?

”Nej, vi går … Skämt åsido. Min högst personliga syn på detta är att av de flygresor som ska minimeras, är inte de som gör att vi samlas och diskuterar och innoverar kring hur vi ska bli mer klimatpositiva. Det finns tusen gånger vi bör skippa flygande. Expo 2020 är inte ett sådant tillfälle.”

Med uppdraget som programansvarig för den svenska paviljongen ser Mattias Hansson det som att han har dragit på sig den svenska landslagströjan.

”Ja, det är en ganska bra beskrivning. Man får sätta på sig landslagströjan och känna att … det är ett av få tillfällen när jag kan tycka att det känns intressant att vara i uniform, att vi är många som är i samma tröja. Endast ett lag kan skapa målchanser.”

Mattias Hansson är imponerad över kraften i att regeringen ligger bakom satsningen, alltifrån blicken i de som får se hans sigillprydda visitkort till hur lätt det är att få folk att ställa upp.

”Det är en fantastiskt fin samlande kraft. Folk ställer upp på ett sätt som jag inte ser lika ofta i det privata näringslivet, där de flesta är ute efter att tänka ’ok, vad tjänar jag på det?’. Här finns det en tanke på att man ställer upp för Sverige, det gör jag också. Jag kan välja hur jag spenderar två år av min tid, och hade jag varit intresserad av pengar så hade jag ju inte tagit det här uppdraget. Det är ju statlig utredarlön. Men det är inte det jag är intresserad av här, jag är intresserad av att göra den här grejen för Sverige.”

Han kallar det ”ett drömjobb”.

”Av anledningen att det är för Sverige. Jag har jobbat mycket som vd i det privata, och då känner jag ansvar mot ägare och aktieägare. Det här med att göra det för Sverige, det är tyngre. Dessutom är det tydlig avgränsat. Hade utställningen varit om tio år hade jag aldrig tagit jobbet. Nu ska jag göra det om två år sedan är det klart, det är mycket tillfredställande.”

Med 655 dagar till Expo 2020 Dubais öppnande verkar Mattias Hansson ha läget under kontroll. Just nu finns bara sand där paviljongen ska stå, i oktober börjar den att byggas. Under uppdragets första tid har Mattias Hansson besökt Dubai en gång varannan månad. Nästa år blir det sannolikt varje månad innan han slutligen kommer att vara där mer eller mindre på heltid.

”Jag får inte med mig familjen dit, så jag måste pendla. Men jag ska pendla så lite som möjligt, såklart. Exakt hur det ska gå till har jag inte bestämt.”

Men nu är organisationen satt, samarbetspartners kontrakterade. Och programmet är på väg att växa fram. Under första halvåret 2019 har han samlat in idéer, under det andra ska saker och ting realiseras. Visst utrymme ska lämnas för improvisation.

”Det är klart att jag sitter här idag och tänker att det vore roligt att ha Greta Thunberg hos oss på något sätt, men vart är hon då? Går hon i skolan, håller hon på med detta än, orkar hon, vill hon, ska man boka upp henne nu? Har det kommit en ny Greta Thunberg då eller har vi någon annan grej som är viktig att visa upp? Då måste vi ha utrymme in i det sista att boka på grejer.”

”Min drömbokning är att få dit bandet Träd, gräs och stenar. Och eftersom de numera enbart heter Träden ska de naturligtvis spela i vår paviljong The Forest. Men vi kan inte flyga dit dem för en enda spelning. Om de skulle vilja och om jag skulle lyckas finansiera deras skyhöga arvode så får vi hitta flera spelningar. Kanske spelar de en vecka eller över en helg, en gång om dagen. Vi får se. Bästa låten på den senaste skivan heter ’När lingonen mognar’, en lång, repetitiv, progressiv sak, hög kvalitet. Typisk svensk.”