Meetings No 68
Intro
Vi kongressarbetare
Atti Soenarso: En kongress är en faciliterad, extern arbetsplats.
Cover Story
Anders Sörman-Nilsson
Futuristen som blickar in i mötesindustrins framtid.
Intermission
Europa är inte en marknad
Det är viljan att leva tillsammans.
Skapande
La Perle by Dragone
Känslor kan vara både en hjälp och ett hinder när man skapar en show.
Sharma
Simple Ways to Start 2018 as a Genius
Robin Sharma: Did you make 2017 the greatest year of your life yet?
Hjärnkoll
Professor Gunnar Bjursell
Tomas Dalström i intervju om vilken inverkan kultur har på vår hälsa.
Kellerman
Positiva avtryck för framtiden
Tidningen Meetings International har en snabb utveckling utomlands.
platsannonser
nyheter
events skapa möten
VM i Halmstad
blev tidernas mest sedda lagtävling i bordtennis.
Från #metoo till handling
Stort intresse
för skoglig jämställdhetskonferens på Nolia i Umeå.
Möte om framtiden
Ny nationell konferens
om kretsloppsodling och Food Tech som framtidsnäring.
nytt jobb
Nordic Choice Hotels
får ny hållbarhetschef.
iCapital Awards
Umeå eller Göteborg
kan bli Europas huvudstad för innovation.
mat och möten
Restaurang Quan
förstärker Elite Hotels i Malmö.
Möten på hög nivå
Ny mötesplats
öppnar högst upp i femte Hötorgsskrapan.
mat och möten
Niclas Jansson, Sigtunahöjden,
vann internationell kocktävling.
Sverige långt framme
Svenska Möten
vinner europeiskt innovationspris.
nytt möteskoncept
Åby Arena i Göteborg
öppnar våren 2019.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Professor Gunnar Bjursell

Kan man verkligen må bättre genom att spela ett instrument, lyssna på musik, dansa eller titta på konst? Forskning visar att kultur kan mildra symptomen vid stress, depression, smärta, ångest och i viss mån schizofreni.

Det säger Gunnar Bjursell som i sin ungdom trodde att han skulle bli bildkonstnär, precis som brorsan. Men han blev forskare inom molekylärbiologi och det tog många år innan kulturen blev en del av hans dagliga arbete.

Idag är han professor emeritus i molekylärbiologi och arbetar numera vid Karolinska institutet, Stockholm. Han var med och byggde upp biotekniken i Sverige och framför allt i Göteborg där han också startade Vetenskapsfestivalen.

Nu vill han öka förståelsen för vilken inverkan kultur kan ha på vår hälsa.

Hur startade ditt intresse för kultur och hjärnan?

– Efter en musikkonsert i en småländsk kyrka säger jag till min kompis Gunilla von Bahr, som var rektor vid Musikhögskolan, att det är otroligt vilka starka biologiska effekter musiken har, utan att tänka efter. Jag hajar till och tänker vad var det jag sa? Är det biologiska effekter och påverkar de oss?

– För att ta reda på det drog vi igång ett projekt på Musikhögskolan som vi kallade för Musik och hälsa. Men det tog sig inte riktigt. Gunilla fick höra att kulturen inte ska vara till för något, det vill säga den är sig själv nog.

– Jag arbetade på Chalmers och fick lite pengar, så jag bestämde mig för att ta projektet till Göteborg. Jag hade erfarenhet av att leda centrumbildningar, så vi startade ett nationellt Centrum för kultur och hälsa. Jag hade god kontakt med politiker, eftersom jag hade suttit som vice ordförande i Rifo, Riksdagsledamöter och forskare. Till invigningen kom Lena Adelsohn, kulturminister, Maria Larsson, biträdande socialminister, Nobelpristagaren Arvid Carlsson och Göteborgs starke man Göran Johansson.

Men det har inte varit en lätt resa har jag förstått. Jag läste att dina kollegor tyckte att det du höll på med var flum.

– Ja, jag mötte ofta sådana reaktioner.

Var det bara naturvetare som reagerade så?

– Även konstnärer. De ville absolut inte vara med. Jag skulle säga att det ibland var kultursnobbism som ofta grundade sig på okunskap.

– Jag gjorde då det som skulle visa sig vara ganska genialt, om jag får säga så. Vi körde igång webbplatsen denkulturellahjarnan.se, för att visa vad som händer inom området musik och hjärna, bild och hjärna, dans och hjärna – med aspekter på sjukvård och hälsa. Vi valde de femtio ledande universiteten för då fick vi med Karolinska institutet.

– Jag ville gå till den medicinska litteraturens stränga regler, för hur man gör med material, metoder, resultat och diskussion. Vi refererade bara till medicinsk litteratur och inte till böcker för de innehåller vad människor tycker och tänker.

I och med det lyckades ni skapa positiv publicitet.

– Ja, och med den forskning som vi redovisade på webbplatsen kunde jag vara lite tuffare. Jag kunde få höra något negativt från en forskarkollega och svarade: ”Du har väl aldrig publicerat något i de här tidskrifterna och vad har du att säga? Du kommer från Göteborgs universitet som ligger på tvåhundrade plats i världen och det är väl inte mycket att skryta med.” I och med det ändrades attityden allt eftersom. Men fortfarande finns många negativa känslor inom den medicinska världen. ”Inte ska vi ta pengar från den riktiga sjukvården.” Svaret från mig är att det som kostar idag inte är hjärta, kärl, cancer och diabetes – utan mental ohälsa. Den kostar mer än alla andra sjukdomar sammantaget. Den drabbar unga människor i arbetsför ålder, med enorma individuella och samhälleliga kostnader.

Varför har den mentala ohälsan ökat?

– Jag tror att det är samhällskonstruktionen som är fel. Men det vill inte politiker erkänna. De säger att vi lever i det bästa av samhällen och det här är bara vibrationer i ett välmående samhälle, men jag menar att det är mer än så.

I min nya bok skriver jag att det aldrig har varit lättare att misslyckas. Vi har byggt in möjligheten att misslyckas i miljön, tekniken och kulturen. Vi bygger öppna kontorslandskap och störs av smarta telefoner i tid och otid. Det gör folk stressade.

– Absolut. Stress kan driva fram ohälsa. Och stressen driver fram något man kallar ”inflammation”, alltså en inflammatorisk process, inte minst i hjärnan som påskyndar åldrandeprocesserna. Man börjar inse att den stress vi lever i frigör energi till blodet och som en följd av det skjuter kolesterol- och sockervärdena i höjden. Stressen är en mycket större bov i dramat än vi tror. Den drivs fram av det samhällsklimat vi har och den politik som förs. Politiker styr inte idag. De flyter bara och seglar än hit och än dit. De vet inte vad de ska göra.

Har kritiken mot projektet slutat tack vare det arbete ni har lagt ner?

– Kritiken har avtagit och omvandlats till ett ökat intresse som inneburit att jag de senaste åren föreläst över 500 gånger, mest i Norden. Man har sett att den forskning vi presenterar verkligen kan definiera kraften i musik, både som uppbyggande, stimulerande men också dess socialiseringsförmåga; att den kan påverka ångest, depression, smärta och så vidare. Musik kan också utnyttjas väldigt effektivt i rehabiliteringssammanhang och kanske rent av hjälpa till att skjuta upp ett åldrande. Man har kunnat konstatera tydliga effekter. Vi måste upp till nivån beprövad erfarenhet, på precis samma sätt som med annan medicinsk behandling, annars kan vi inte utnyttja den inom vården.

– I somras, i samband med att jag talade på Polarpriset, kunde jag visa upp två nya intressanta rapporter. Francis Collins är chef för National Institutes of Health, som är det största och mest respektfulla forskningsbidragsgivande organet i världen. Han har sagt att de måste satsa på det här området. De har engagerat världssopranen Renée Flemming som åker till de ledande universiteten i USA och håller clinics och föreläsningar om musikens roll.

– Den andra rapporten kommer från All-party parlamentarium groups i Storbritannien. I en omfattande rapport anger de att det här håller och det här håller inte, ur ett vetenskapligt perspektiv.

Det håller?

– Det håller, men det är som med all annan medicin. Du kan inte säga att den här cancermedicinen fungerar för all cancer. Det fungerar på det här sättet för den här gruppen och för en annan grupp på ett annat sätt. Och det innebär att man kommer in i det naturliga sättet att arbeta när man tar fram läkemedel.

Och som läkare ställer du först en diagnos?

– Ja, och sen frågar du dig om musik, bild, dans skulle kunna hjälpa till i den här situationen. Det finns studier som visar att du exempelvis kan minska beroendet av smärtstillande om du samtidigt stimulerar eller behandlar med musik. Men man får inte vara slarvig. Det här området måste tas på precis samma allvar som alla andra områden.

Vilka länder har kommit längst forskningsmässigt?

– USA, Kanada och Storbritannien, sen finns det spridda skurar i Tyskland, Schweiz och Österrike. I Sverige tycker jag att Stockholmsregionen med Karolinska ligger längst fram.

Vi var inne på stress. Många vittnar om att de påverkas negativt av att ständigt kolla sociala medier eller sitta i öppna kontorslandskap. Kan vi använda musik, bild och dans för att uppnå positiva effekter?

– Musiken har kraften att genom sin starka njutningskoefficient ta överhand. Du glömmer vardagen. Ett exempel är när frugan vill att ni ska gå på en konsert och du svarar ”Jag orkar inte”. Så går ni ändå, och efter två timmar är du pigg och tycker att det var kul. Från att vara sliten och trött fick du, utan att sova, en period av lugn och ro, och njutning. Den hjälpte hjärnan att komma igång.

Det är samma sak när jag går på bio, då känner jag mig lite mer lycklig eller uppfylld, jämfört med när jag tittar på film hemma.

– Javisst, när man är hemma är det alltid en telefon som ringer eller så ska man gå på muggen. Effekterna av att stänga av och få några timmar utan stress och fokus på en njutbar historia är stressreducerande och därmed positiv både för kropp och hjärna eller kropp och själ, som man säger.

Kan man säga vad det är som händer i hjärnan?

– Ja, men det är komplicerat. Man måste ta en känsla i taget. Stimulans för stimulans. Eufori – vad händer då? På flera laboratorier görs det nydanande och spännande forskning.

Har det större effekt om jag själv spelar ett instrument, dansar eller spelar teater?

– Om du utövar något har det större effekt, för varje gång du gör det är det en lärandeprocess. Din hjärna mår bra av lite utmaningar och positiv stress. När hjärnan ska lära sig något, håller den sig fräsch och nya synapser kan bildas. Det är viktigt för alla under hela livet och inte minst för barn i skolan.

– Det finns fullt med forskning som visar att personer som verkligen övar musik får nya funktioner i vissa delar av hjärnan, som till och med kan sätta sig som anatomiska avtryck. Om du tränar på det här så växer ett litet område där och det blir tätare med synapser.

Ska jag göra något kulturellt varje dag för att det ska fungera?

– Kulturen ska vara en del av vardagen. Istället för att gå ut och prata om jobb varje lunch, varför inte gå på en lunchkonsert? Ta en promenad i en fin omgivning. Stressen beror bland annat på att vi lever i jobbet från morgon till kväll och att vi är tvingade att göra det. Du behöver ett avbrott.

Kan du ge några exempel på hur man använder kultur i behandling och rehabilitering av olika neurologiska sjukdomar.

– Teppo Särkämö är docent i psykologi, vid Cognitive Brain Research Unit, vid universitetet i Helsingfors. Han har skrivit en artikel om musik och rehabilitering av neurologiska sjukdomar. Den visar att vid depression, smärta, ångest och i viss mån schizofreni kan man mildra symptomen.

– Ett annat projekt, ”Alive inside”, finns på vår sajt denkulturellahjarnan.se i form av en video med titeln ”Möt Henry”. I projektet låter man dementa lyssna på musik, som de tyckte om som unga. Filmen har utvärderats av Brown University, som visar att det här fungerar för många, men inte alla. Henry vaknar till liv när hans gamle idol Cab Calloway sjunger. Från att ha svarat enstavigt på ord och varit frånvarande forsar orden ur hans mun.

Jag har visat den för många och alla blir verkligen berörda.

– Så är det, och tänk på den demenssjukes familj, att de under någon halvtimme eller en timme kan få kontakt med sin demente far. Han blir lyrisk när han talar om musik. Bara att få se sin far i det tillståndet som han kanske var i när han var ung.

– Det är samma sak med dans. Framför allt många yngre tjejer lider av psykisk ohälsa. Det har visat sig att dans fungerar alldeles utmärkt. I Norge har de visat att det också fungerar att lyssna på den musik man gillar. Det kan man också läsa om på vår sajt.

Vad händer i Sverige?

– I Sverige är det här området nytt. Men i Norge, Danmark och Finland är det betydligt mer etablerat för de har ägnat sig åt rehabilitering mycket längre. En trolig förklaring till det är att de var i krig under andra världskriget och satsade på det.

Finns musik, konst och kultur på recept någonstans?

– Ja, det finns det, men ibland har kritik riktats mot att man inte har gjort korrekta uppföljningar. Positiva exempel finns runt om i världen, men man har väl inte kallat det kultur på recept. På många sjukhus erbjuder de en väldigt god eftervård och i den kan det ingå både naturpromenader, musik och dans.

Är all kultur bra, sett ur ditt perspektiv?

– Jag menar att majoriteten av det som kallas kultur och som vi har runt omkring oss är banal underhållning, det är förströelse. Den tar oss bort från verklig stimulans, fokus och lärandeprocesser.

Vad händer när vi ständigt störs i vårt tänkande?

– Du är inte tillräckligt analytisk. Kvaliteten blir mycket sämre. För att vara analytisk måste du fokusera. Tyvärr präglas vårt samhälle idag av ytlighet. Det är brist på fokus och vettiga resonemang. Jag tycker att Sokrates är en bra förbild. När folk sa att han var vis svarade han? ”Jag är inte vis. Jag ställer bra frågor.” Som forskare är jag tränad att ifrågasätta och ställa bra frågor för att öka något som heter intentionsdjup. Du säger något och jag svarar: ”Varför säger du så? Och du svarar ”Det säger jag för att …” och då svarar jag ”Varför då?” Och ju djupare man kommer ner i den processen, desto mer har du tänkt efter. Det är mycket ovanligt att man gör så idag. Det går inte hem. Det är yta, yta, yta.

Att fråga varför, lyssna, fråga varför igen och lyssna ställer krav på oss.

– Ja, du måste vara aktiv. Ett bra exempel är när Carlo Derkert, en stark profil på Moderna museet, står framför en klass tioåringar som tittar på en tavla av Picasso. Han frågar dem vad är det ni ser? ”Tre ögon”, säger någon. ”Varför tror ni att han eller hon har tre ögon”, frågar han. ”Eller två näsor” och så vidare. Efter en kvart och många ”varför” har han med hjälp av tioåringar analyserat Picassos tavla.

– Hur jobbigt är det? Det är för mycket slötittande. Och man säger att jag känner för den här målningen. Varför känner du för den här målningen? Man måste gå i clinch med de frågorna. På arbetet, konferensen, i skolan, hemma.

Vi började med att tala om vad som har hänt under de tjugo år du arbetat med det här. Vad tror du har hänt om tjugo år?

– Det är egentligen väldigt enkelt att svara på. Det beror på om man tar det på allvar – och ger området pengar. Alla forskningspengar delas ut efter meriter. Men det här är ett jungfruligt område i Sverige, där vi måste göra satsningar. Det krävs att en stiftelse går in och säger att här får ni några hundra miljoner för att starta ett centrum. Det är lite pengar i sammanhanget. Både staten och regionerna måste gå in och besluta att nu startar vi.

Jag tänker på Henry, varför är det inte möjligt att starta ett pilotprojekt? Någon borde vara jätteintresserad.

– Det finns 3 000 till 4 000 vårdinstitutioner som arbetar med Henry i USA, trots det är det svårt att komma till skott. Att starta något nytt i Sverige möter motstånd inom akademien, men även inom vården, de anser att vi ska hålla oss till det vi gör och som ger oss pengar. Pengafördelningen cementerar befintliga strukturer.

– När jag arbetade för att lyfta fram biotekniken var många etablerade professorer i biokemi, genetik, fysiologi och så vidare, irriterade och sa att biotekniken eller molekylärbiologin inte kommer att betyda något. Varför? Det var ett hot mot deras verksamheter. De kunde inte området och många lärde det sig aldrig, utan det var ett nytt gäng som kom in. Idag vet vi att molekylärbiologin har omdefinierat väldigt mycket av exempelvis medicinsk och naturvetenskaplig forskning. Molekylärbiologin har blivit världens största forskningsområde.

Tror du att en ökad medvetenhet om hur hjärnan påverkas av kultur, kan få oss att förstå varför vi ska ta mer pauser under dagen, inse att vi inte måste vara nåbara på mobilen hela tiden och vara lediga när vi är lediga – för att minska stressen?

– Ja, det tror jag.

Hur långt tror du att vi har kommit om tjugo år?

– Resultaten från omvärlden kommer att visa hur kultur och hjärna samverkar och belysa hur hjärnan fungerar. Vidare kommer vi att få djupare kunskaper om viktiga fenomen i samhället som inlärning, socialiseringsförmåga, motivation och kreativitet. Om vi inte minskar och effektivt behandlar hjärnans sjukdomar och den mentala ohälsan i samhället, så kommer vi inte ha råd med en bra specialistsjukvård när det gäller hjärta-kärl, diabetes och cancer. Om tjugo år är samspelet mellan kultur och hjärna en viktig metod av flera.