I Sydsvenskan tidigare i höstas finns en okunnig indignationsartikel om relationen MFF och Malmö stad. Reportern saknar helt kunskap om hur elitarenor och kommuner fungerar.

Det är klickjournalistik (läs själva på goo.gl/ynbQMh) på en nivå som får högerpopulistiska tidskrifter att bli avundsjuka. Vinklingen är att staden har gett för mycket till MFF och att stadens ledande politiker är underförstått korrupta när de utnyttjar den loge som ingår i avtalet.

På en punkt har reportern rätt. Malmö stad måste ha en policy för hur man utnyttjar den loge man får som en del av samverkan. En sådan policy är enkel att skapa, jag kan skriva ihop den på mindre än två timmar (gratis dessutom).

I korthet handlar det om att logen ska användas för att bjuda in anställda på alla nivåer, företrädare för civilsamhällets organisationer, näringslivet som är viktigt för kommunen, ledande befattningshavare från kringliggande kommuner, myndighetsföreträdare med flera. Värdskapet bör vara rörligt mellan partierna i fullmäktige med hälften hos det styrande partiet.

På alla andra punkter har reportern fel. Malmö stad som har två moderna och fina arenor vilka till största delen är privatfinansierade, är tämligen enastående som har lyckats med detta. Kostnaden för utebliven ränta på 145 miljoner kronor i lån kan utifrån kommunens upplåningskostnad i nuläget ligga på cirka en procent, det vill säga vi pratar om 1,5 miljoner kronor.

Att jämföra med den för Stockholms stad i sammanhanget skäliga förlusten för Tele2 eller Göteborgsarenornas motsvarande på långt över 100 miljoner kronor.

1,5 miljoner kronor i uteblivna ränteintäkter är cirka fem kronor per besökare. Plockar vi fram motsvarande subvention för Malmös kulturbyggnader hamnar vi på tresiffriga belopp.

Jag har väldigt svårt att begripa varför opera ska subventioneras mer än idrott med tanke på genomsnittsinkomsten hos de som går på opera. Nu kan jag inte Malmös geografi, men här i huvudstaden kan man gå från Östermalm till Operan utan att smokingen blir svettig. Wagner är dessutom att se som rena nazistpropagandan.

Det är 2700 år sedan den första offentligt finansierade arenan byggdes. Än idag är 93 procent av Europas arenor för elit (definierad som att det finns betalande åskådare) offentligt finansierade och ägda.

Malmö med två privatägda arenor är i det sammanhanget unikt. Man får alla intäkter och alla fördelar, men behöver inte betala på samma nivå som andra städer.

En kommun/stad ska ställa följande krav på en elitklubb:

1. Marknadsföra kommunnamnet. Då all media om Malmö som inte handlar om MFF är negativ är den positiva varumärkesexponering som Malmö FF (och ishockeyn) levererar den enda motvikten till ett varumärke som bara förknippas med kriminalitet och dålig ekonomi.
2. Ge medborgarna glädje och stolthet. Flera forskare påstår att ett lag som har framgångar påverkar tillväxten positivt med 0,3 procent. Jag är rätt tveksam till den typen av beräkningar, men negativt kan det inte vara. Redan 0,1 procent handlar om 1,3 miljarder kronor (källa: SCB) i ökad tillväxt.
3. Vara det sammanhållande kitt i ett samhälle där digitalisering har gjort att ingen under 40 år läser lokaltidningen. MFF kan man prata om oavsett ålder, etnicitet, politisk åsikt, religion och så vidare. I ett samhälle förljuget av identifikationspolitik blir den här rollen och det ansvaret allt viktigare. Den emotionella relationen till laget är något som medborgarna delar.
4. Vara en del av ett brett eventutbud som ger valfrihet och mångfald för medborgarna.
5. Bedriva en kvalitativ ungdomsverksamhet med mycket bredd och därigenom få fler barn att gå ut skolan, senarelägga droger, minska på barnfetman med flera positiva effekter Att klubben får fram elitspelare är bra för klubben, men ingen del av samhällets krav.
6. Vara en stor aktör på integrationsområdet. Det är man. Idrotten är den aktör som gör mest på integrationsområdet i vårt land.
7. Generera stora skatteintäkter i form av löneskatter på personal inklusive spelare, moms, energiskatter, punktskatter. Jag har inte räknat på MFF, men utifrån omsättning bör vi prata cirka 20 miljoner kronor direkt till kommun och landsting och 10–20 miljoner kronor till som går till staten.

Klubbens krav på staden är lägre och enklare:

1. Förstå vad en elitklubb ger för värden för staden.
2. Bidrag till ungdomsverksamheten.
3. Ett mindre stöd till arenan. När det gäller MFF så är nog Malmö Stads stöd det lägsta i landet och då är fortfarande subventionen per åskådare mellan idrott och kultur fortfarande 1 till 10 för landet som helhet. I Malmö kan den vara 1 till 100.

Sammanfattningsvis har Malmö med sin ansträngda ekonomiska situation, jämfört med andra orter minimala pengar, fått allt det goda en elitklubb kan ge ett samhälle och totalt sett går man plus.

När de i lokala media får kritik för detta så beror det antingen på bristande kunskap eller på ren illvilja.

Elitidrotten är i de flesta fall en tillgång för staden, det är relativt enkelt att skapa en gemensam samverkan som är win win för båda parter. Undantagen handlar om klubbar som inte har ordning på ekonomin, men även här ligger Malmö Stad på första plats i Sverige då MFF både har det högsta egna kapitalet och den högsta omsättningen. Dessutom med potential att öka inom båda områdena. Klubben har fortfarande stora outnyttjade möjligheter att omsätta mer.

Det är trist med en så perspektivlös artikel. Då Sydsvenskans ledare är några av de bästa i landet är det ledsamt om den övriga redaktionen inte fokuserar på fakta, relativitet och perspektiv. Har man dessutom samma koll på elitidrott som SVT-chef­en Jan Helin har på yttrandefrihet blir det fel.

När nu MFF vann SM-guld ska staden stolt stå bredvid och känna sig som den stora vinnaren.