Meetings No 61
Intro
Tveksamt uppförande, staten
Atti Soenarso om omoraliskt tillskansade fördelar.
Cover Story
Maxi Tropé och Janne Carlsson
Många organisationer lever i någon sorts självbedrägeri.
Psykologiska Möten
När blir människan människa?
Hans Gordon om frihetens pris.
Radar
Årets EIBTM storsatsar på nya kunskaper
Åk till Barcelona i november och förkovra dig.
Bemötande
Anna Klynning
Om kraften i ett ’hej’.
Intermission
Pearlmans planet
Förbluffande fängslande läsning.
Radar
En massa sätt att sabba ett möte
Bok som vill professionalisera företagens möten.
Sharma
The Last Days of Average
You’ve been designed to wow.
Hjärnkoll
Omgiven av idioter
Thomas Erikson: Möteskulturen i Sverige är en total katastrof.
Kellerman
Dags att omfördela pengarna
från turismorganisationer till mötes- och eventsektorn.
platsannonser
nyheter
hållbarhet
Scandic Hotels
inför elskotrar. Möter behovet hos växande kundgrupper.
CSR
Nordic Choice Hotels
startar Nordens största grannaktion.
Samarbete
Resia Kongress
växer och går in i nya samarbeten.
Digitalisering
Global lansering
av ny retailmässa på Kistamässan i Stockholm.
Flyg
Helsingfors flygplats
Passagerarvolymerna ökar snabbare än vid de andra nordiska huvudflygplatserna.
kunskapsöverföring
​Sveriges sårsjuksköterskor
möts i Borås.
events skapar möten
Tio festivaler
du inte får missa i Rotterdam.
visualisera
Choice Hotels
låter gäster bestämma hur hotellrummen ska se ut.
events skapar möten
Vetenskapsfestivalen
invigs i Göteborg.
mötesplats
Epicenter expanderar:
Öppnar i Amsterdam med Edge Technologies.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Omgiven av idioter
Thomas Erikson är beteendevetare, coach, föreläsare och ledarskapstränare. Han har analyserat tusentals individer med hjälp av DISA-verktyget, som bygger på teorier som har utvecklats av psykologen William Moulton Marston. De fyra personlighetstyperna beskrivs som färger: röda, gula, gröna och blå. De flesta av oss har en kombination av de olika färgerna.

Thomas Erikson har bland annat skrivit en thrillerserie om Alex King, som är beteendevetare och specialist på att läsa människor. Även han använder Marstons DISA som verktyg i sitt arbete.

Thomas Eriksons senaste bok Mannen som var omgiven av idioter är en populärvetenskaplig bok om kommunikation.

Hur kom du på den titeln?

– Jag träffade en framgångsrik entreprenör som tyckte att alla anställda var dumma i huvudet. Det var inte så att han lite raljant kallade dem för idioter. Han kände genuint att avdelning A är full av idioter, avdelning B är klåpare och avdelning C orkade han inte ens prata om. Jag frågade vem som hade anställt alla dessa idioter? Senare berättade han att han blev så arg att han ville skjuta mig när jag ställde frågan. När man är ung frågar man det fler kanske borde fråga.

– Han förstod helt enkelt inte hur människor fungerade. Han hade aldrig brytt sig om människor, han brydde sig om affärer.

Var uppstod ditt intresse för Marstons människotyper?

– Jag började på ett konsultföretag som använde den här typen av verktyg. Jag lärde mig mer och fascinerades av användbarheten, verktyget är extremt nyttigt, lätt att använda och att applicera.

Är metoden vetenskapligt underbyggd?

– Både Carl Jung och Sigmund Freud forskade på människor som inte mådde bra. Marston forskade i decennier på detta och han var den första som forskade på friska människor. Han gav ut en bok 1928 i USA som heter Emotions of Normal People. Thomas Hendrickson utvecklade ett verktyg som bygger på Marstons forskning åren runt 1960. Det kallas DISC-profilen som är en förkortning av Dominance, Inducement, Submission and Compliance. I Sverige kallas den DISA som ska läsas Dominans, Inspiration, Stabilitet och Analytisk förmåga. Verktyget används i hela världen och är översatt till hundratals språk.

 

 

Varför har de olika människotyperna fått olika färger?

– Det är av pedagogiska skäl. Det är lätt att komma ihåg en röd-gul person. Med olika bokstavskombinationer blir det betydligt svårare.

Vilka är dina kunder?

– Jag tränar bland annat chefer, ledare och säljkårer. De får lära sig att det blir ett helt annat upplägg när de förhandlar med en blå person, jämfört en röd. En blå person vill ha ordning och reda. Han har 150 excel-filer om projektet. En röd person går in och säger: ”Vi gör som jag säger”, men han är också otålig så håller du emot lite grann kan han ändra sig till viss del. En gul person vill ha lite socialt snack som ”Vad gjorde du i somras?” Missar du det, kan du missa affärer. Sätter du ihop rött och grönt smäller det alltid om båda tycker att de har rätt. Sätter du ihop blått och gult tycker de att den andra är en ’idiot’. Det handlar om att mötas och jag överdriver gärna lite för att göra det tydligt.

Kan jag använda det här på en grupp eller fungerar det bara på individer?

– Vid en stor föreläsning blir det huvudsakligen envägskommunikation. Men om det är tjugo personer försöker jag kommunicera på alla ledder. Jag försöker hålla tillräckligt tempo så att inte de röda ska tappa tålamodet, lämna tillräckligt mycket fakta och bakgrund så att inte de blå ska tycka att jag är oseriös. Jag måste skoja lite så att de gula blir nöjda och jag måste se de gröna och fråga vad de tycker och känner kring det här.

Kan en lärare använda det i till exempel en skolklass?

– Enligt Marston kan man inte göra en analys på alltför unga personer. De är inga färdiga karaktärer. Jag har testat det på gymnasieelever som utbildar sig i att starta egna företag. De var extremt mottagliga och förstod precis. Man behöver inte avprogrammera dem, vilket underlättar.

Behövs det fler facilitatorer med kunskaper om vilka människotyper det finns?

– Ja, varje gång jag sitter på en middag och berättar vad jag gör får jag höra: ”Vet du hur det är på mitt företag … ”, och sen kommer en historia. Behovet är stort.

Hur ser fördelningen ut mellan de olika grupperna i Sverige?

– Supergrovt har 45 procent grönt som den starkaste faktorn, tio procent är röda, de gula och blå delar ungefär lika på resten. Det är samma fördelning i andra länder, men det kulturella filtret skapar noggranna tyskar, skrävlande amerikaner, flitiga japaner, ilskna italienare och liknande schablonbilder. Generellt är vi rätt lika i världen på individnivå.

– Samhället är gult i USA, i Sverige är det grönt. Här är det gemenskap och konsensus, vänligt och trevligt, med många undantag givetvis.

Alla inom en färg agerar väl inte på samma sätt?

– Nej, det är viktigt att komma ihåg att även om färgerna är en stor del av pusslet så är det givetvis inte hela pusslet. Motivationsfaktorer, det som får människor ur sängen och ta sig till jobbet för att göra sitt bästa är också viktiga.

– Beteenden är det du ser och det du hör. Drivkrafterna ligger under ytan, det är plattformen som skapar vissa beteenden. Du kan skriva böcker för att bli rik, för att det är kul eller för att lära människor olika saker. Vi kan göra samma saker av helt skilda syften.

Finns det människor som bara har en färg?

– Fem procent har en enda färg som en distinkt dominant faktor. De som har det är också lätta att känna igen.

Hur fort kan du fastställa vilken kategori en person tillhör?

– Personer med en färg är enkla. Har de två färger är det hyfsat enkelt, men om det är tre, vilket händer, är det mer komplicerat och jag måste prata lite mer med honom eller henne. Oftast tar det inte mer än fem minuter och ibland räcker det med att jag hör dig prata med någon annan.

Jag var på en föreläsning med kanske 1 000 personer. Så gott som alla räckte upp handen på frågan om de var kreativa. Vill inte alla vara gula idag?

– Det är en väldigt bra fråga och det är viktigt att inse att det inte bara är gula som är kreativa, även om de ligger bra till. Väldigt många vill vara röda idag. De vill vara mer drivna – inte burdusa och buffliga – utan mer resultat- och målinriktade. Vi lever i ett samhälle som drivs av extroverta krafter. Extroverta färger med starka egon är rött och gult. Det är mycket ego och jag idag. Jag blir bedrövad av allt egofokus, egotripper, bekräftelsebehov, Facebook och Instagram. De introverta, blå och gröna, får inte plats och utrymme – och de kräver det inte heller, samtidigt som de definitivt är i majoritet!

– Jag-budskapet ligger i linje med hur samhället utvecklas. En amerikansk studie för tio år sedan visar en liten förskjutning från det introverta mot det extroverta i Europa. Det går långsamt, men vi kan se att våra barn tar för sig mer än våra föräldrar. Men i USA går det åt andra hållet: från extrovert mot introvert. Intressant.

Är det vanligt att en individs bedömning vid en självskattning överensstämmer med hur andra ser på honom eller henne?

– Ja, generellt. I analysen får personen rangordna tjugofyra påståenden och om han har en något sånär vettig självinsikt faller den ut så att folk säger att det är du. Tre på tusen säger att de inte känner igen sig överhuvudtaget. Då gör vi om det och då blir det ofta mer träffsäkert.

Vilka färger passar bäst ihop för att samarbeta om vi pratar om möten eller att sätta ihop grupper?

– Det enkla svaret är samma färger. Det handlar om smidig kommunikation och de förstår varandras sätt att kommunicera väl. I en grupp med bara röda smäller det för de är konfliktbenägna, men de blir inte störda av det.

– Men om du talar om att skapa det bästa möjliga resultatet är det något annat. När alla är likadana i en grupp och pratar om samma sak får du ingen utveckling. Du måste blanda samtliga färger i samma grupp; gula som kommer med idéer, röda som säger ”perfekt, det gör vi”, gröna som utför uppgiften och blåa som utvärderar den. Det blir en bra dynamik och det ställer krav på ledarskapet. Det är lättare att leda en grupp som bara består av en färg jämfört med en palett av alla färger.

Det här ställer krav på både chefer och ledning.

– Ledarskapet är otroligt essentiellt för allt som har med människor att göra. Det är därför jag i huvudsak fokuserar på chefs- och ledarskap. Har du dåliga chefer får du inte nödvändigtvis dåliga medarbetare, men du får sämre fungerande grupper.

– Och en chef som har dålig självinsikt kan verkligen ställa till det, vilket följande gamla norska vits visar: En man är ute och kör på motorvägen och så säger de på radion ”varning, varning en bil har kommit över på fel sida av vägen”. Mannen vänder sig till sin fru: ”En – det är ju flera hundra.” Det är många som inte fattar att det är ’jag’ som är problemet. De tycker istället att de är omgivna av idioter.

Finns det några nackdelar med det här systemet?

– Nackdelen är att man tycker att man kan det med en gång. En del tillskriver alla med en färg samma egenskaper. Och en person som är arg anses vara röd och de hanterar honom så. Vi måste alltid ha tentaklerna ute och aldrig döma någon i förväg. Det är också viktigt att inte utgå från sig själv; jag har det här beteendet och då är det bäst. Eller jag har lite gult så jag tänker flamsa lite och stjäla din tid. Jag är grön så jag sitter kvar och gör ingenting. Eller som du vet är jag blå, så har du ingen excel-fil tänker jag inte vara med. Blir det resultatet har utbildaren gjort ett dåligt jobb.

Det är mycket att lära sig. Hur börjar jag och med vad?

– Självinsikt. Kan du inte förstå dig själv kan du inte förstå andra fullt ut. Du ska börja med att göra en hederlig bedömning av dig själv och placera in dig i schemat. Det här är mina styrkor och förtjänster som jag kan utveckla vidare. Det här är mina svagheter och det här är baksidan – nackdelarna – som kommer med den här beteendeprofilen. Vi tar rött eftersom det är tydligt. Baksidan är att du upplevs som en buffel, aggressiv, okänslig och att du går över lik. En röd person som ser det kan säga: ”Jo, jag har kanske lite hårda nypor och folk vågar inte säga emot.” Då kan du ta ett beslut – är det bra eller dåligt?

Ändrar sig personer när de upptäcker att de är för röda till exempel?

– Det röda beteendet har många styrkor, det är inget snack om det. Det är ingen värdering för ingen färg är bättre eller sämre än någon annan. Men det är uppenbart att om du är för framåt kanske du måste backa ibland. Och har du en annan färg som dominerar finns det andra beteenden att ta ställning till.

Om jag jobbar med Bettan, Nisse och Kalle och vi har kört fast. Vad är nästa steg då?

– Att du sätter dig ner med dem en och en. Du kan exempelvis säga: ”Jag tycker att det har låst sig på det här sättet mellan dig och mig Bettan. Vi har svårt att komma framåt. Vad kan det bero på? Kan det bero på att jag har bromsat dig?” När du pratar med Nisse kanske du säger: ”Du var mer kreativ för ett år sedan. Hindrar jag dig på något sätt?” Till Kalle säger du: ”Du tar för mycket plats. Du trampar Bettan på tårna hela tiden.”

Är jag kollega eller chef när jag säger så?

– Du kan vara både och, men du kan inte lösa ett problem som ingen annan anser finns. Om du säger till Bettan att ”vår relation funkar inte” och hon svarar ”det gör den visst” – då kommer du ingen vart.

– Om du är chef för nitton personer måste du ta enskilda samtal med var och en. Som chef kan du inte säga ”Jag har inte tid med det. Jag har ett jobb att sköta”. Det är ditt jobb att se till att gruppen fungerar.

– Om du är inblandad i en konflikt i en grupp där alla är på samma nivå får du gå till chefen och säga att vår effektivitet blir lidande på grund av de här sakerna. Kan du hjälpa oss att få det att släppa? Om han säger nej – byt jobb. Ett grundråd jag ger människor är: Välj din chef. Konsulter kan bara förändra en chef i viss mån.

Alltför många möten är dåligt förberedda, illa genomförda och aldrig uppföljda. Håller du med?

– Ja. många möten är illa förberedda, har ingen agenda och inget syfte. Det är bara ett möte och de ska ta minst en timme. Varför det? Möteskulturen i Sverige är en total katastrof.

Finns det färger som är sämre på möten än andra?

– Gula personer kan vara rätt hopplösa i möten. De är roliga, charmiga och man tycker om dem. De tar hand om mig, får mig att känna mig bra och jag får uppmärksamhet. Om de ska göra en agenda kan du få den på en post-it-lapp. Även röda är dåliga på att förbereda. Gula och gröna är ofta relations- och inte sakorienterade.

– Blå personer är bra på att förbereda, men de skriver ofta för långa agendor. Struktur, ordning och reda är ett blått beteende. Sätta ett mål och gå mot det är ett rött beteende. Att skapa och hitta nya vägar är gult. Grönt får ofta utföra det. Jag värderar verkligen inte det här, men många möten styrs av personer som inte har tänkt igenom det.

Många pratar sönder möten.

– Framför allt gula men även många röda pratar för mycket. Båda tar plats, men röda ger sig bara in i debatten när de kan vinna på det. Och blåa pratar kanske för lite.

– Jag var på ett ledningsgruppsmöte för att en vd tyckte att det inte fungerade. De var åtta personer och försäljningschefen, som var knallgul, talade 63 procent av tiden. En person av åtta tog mer än halva tiden och han hade en punkt på agendan. Ingen lyckades stoppa honom. Vilken ineffektivitet.

Det är inte ovanligt att en del sitter och fipplar med mobilen eller datorn under ett möte.

– På mina längre utbildningar säger jag ”om en mobiltelefon ringer konfiskerar jag den, jag har mandat från er ledning att göra det”. Varför är det så viktigt? ”Jo, jag vill ge er allt jag kan och ge er en bra avkastning på er investerade tid. Det är er tid vi jobbar med.” ”Det är helt rätt”, säger de, men många bryr sig inte och så ringer det. Jag tar telefonen och den skyldige tittar på mig och undrar upprört vad jag gör. Jag svarar att jag gjorde det jag sa att jag skulle göra om en telefon ringde, sedan får han tillbaka den med en gång och det händer inte igen. ”Åh, vad skönt”, säger många. ”Nu kan vi tänka på en sak i taget, istället för att kolla mejl och sms.”

Är det för att vi inte vet tillräckligt mycket om varandra som människotyper, som gör att så många möten fallerar och resultaten uteblir?

– Det korta svaret är ja. När en person har geggat runt i en fråga och inte kommit någonvart, måste någon hjälpa till och säga: ”Släpp det där. Sluta såga sågspån”, som någon sa. Någon måste sätta ner foten, men det är inte alltid okej i Sverige. Det är förklaringen till att en person kan tala 63 procent av tiden, trots att alla andra tycker att det är ett problem.

– Det är också vanligt att chefen säger något, och så upprepar de flesta det med sina egna ord. Kvinnor är bättre på att låta bli det. Gula män är hopplösa. Det behöver inte vara så.