Meetings No 57
Intro
Affärsturism finns inte
Atti Soenarso: Inga företag skickar ut sina anställda som turister.
Cover Story
Lotten Tegstam Welinder, Ikea
Bra möten kan göra skillnad på sista raden i årsredovisningen.
Psykologiska Möten
Impulser och självbehärskningens konst
Gordon om komplexiteter i vuxna människors möten.
Radar
Svenska universitet lär sig hantverket i mötesdesign
ROI och mötesdesign är en integrerad uppsättning färdigheter.
Intermission
Robert Frost
“The Road Not Taken.”
Sharma
19 Steps to a Victim-Free Company
Are you a victim or a leader?
Radar
Uppgraderad EIBTM
ska generera fler affärer
Hjärnkoll
Tomas Dalström
Skrivandet växer fram i en explosion av ord.
Kellerman
Alla som reser är inte turister
Vad menar Kellerman med ”en viskning bort tidsmässigt”?
platsannonser
nyheter
events skapa möten
VM i Halmstad
blev tidernas mest sedda lagtävling i bordtennis.
Från #metoo till handling
Stort intresse
för skoglig jämställdhetskonferens på Nolia i Umeå.
Möte om framtiden
Ny nationell konferens
om kretsloppsodling och Food Tech som framtidsnäring.
nytt jobb
Nordic Choice Hotels
får ny hållbarhetschef.
iCapital Awards
Umeå eller Göteborg
kan bli Europas huvudstad för innovation.
mat och möten
Restaurang Quan
förstärker Elite Hotels i Malmö.
Möten på hög nivå
Ny mötesplats
öppnar högst upp i femte Hötorgsskrapan.
mat och möten
Niclas Jansson, Sigtunahöjden,
vann internationell kocktävling.
Sverige långt framme
Svenska Möten
vinner europeiskt innovationspris.
nytt möteskoncept
Åby Arena i Göteborg
öppnar våren 2019.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Impulser och självbehärskningens konst

Om komplexiteter i vuxna människors möten

 

”Plikt är en mänsklig konstruktion. Ingen människa föds med pliktkänsla. Med en förmåga till pliktkänsla, naturligtvis, men inte med minsta känsla för vad plikten kräver. En känsla för vad plikten kräver kan bara uppstå i ett specifikt samspel med andra människor, i specifika sociala miljöer, med specifika föreställningar om vad en människa förväntas göra vare sig hon vill det eller inte.”

Ur Plikten, profiten och konsten att vara människa av Göran Rosenberg

Jag lägger försiktigt men bestämt mitt pekfinger på vänster handleds insida. Hjärtat pumpar runt blodet i kroppen med regelbunden rytm. Jag räknar pulsen. Får den till cirka 62 slag per minut. Lugn och fin.

Motsvarande regelbundenhet går inte att finna i människans inre, oftast omedvetna psykiska liv. Där finns också en puls, eller snarare pulser, ett antal sådana. Freud försökte ihärdigt att kartlägga det som pågår inom och mellan oss utan att vi förstår och inser dessa kraftspel. Ett av hans begrepp var – på tyska – Trieb. Han menade att det i grunden finns biologiska krafter som kommer till tydliga uttryck i det psykiska livet, och i avsikt att sammanlänka biologin med psykologin i dessa hänseenden använde han begreppet Trieb. På engelska översattes det till Instinctual drive och på svenska kom det att bli driftimpulser. Inte enbart drifter och inte instinkter, utan driftimpulser. Drifter och instinkter är nämligen mer genetiskt planterade medföddheter, vilka oftast leder till stereotypa beteenden, medan driftimpulserna är mer komplexa och kan variera i styrka från situation till situation. Dessutom påverkar de människans hela beteendemönster, inte minst hennes sociala liv.

Det tvååriga barnbarnet rusar plötsligt fram mot sin morfar. Morfadern böjer sig ner och lyfter tvååringen och kramar om honom. Han kramas tillbaka. När han kommer ner på marken igen börjar han plötsligt slå med sina små knytnävar mot morfaderns ben. Han tar i allt vad han kan.

Slår du morfar, undrar morfadern och ler mot barnet. Barnet ler tillbaka, glittrar med ögonen – och spottar plötsligt på morfaderns ena sko. Men vad gör du, utropar mor­fadern förvånad. Varpå barnet skrattar, vänder sig om och rusar därifrån.

Hos det lilla barnet behärskas både beteende och tänkande av det som brukar kallas primärprocessen. Den karakteriseras främst av en obestämd och varierad målinriktning av den psykiska energin. Det gnistrar och sprakar av lust och olust, av euforisk glädje och plötslig, oförutsedd ilska, ibland överskridande i raseri. Barnets driftimpulser är ännu långt ifrån tämjda. Intensiteten i impulserna rör sig som pulserna i oregelbunden hjärtrytm: energiexplosioner och vilolägen om vartannat. Det finns inte heller alltid någon bestämd målbild för impulsernas framfart. Det för barnet viktiga är att driftimpulserna ska ut någonstans, och då helst leda till känslor av tillfredsställelse. Det finns inte alltid någon tolkningsbar logisk följd av det som händer. Det kan bli lite vad som helst och hur som helst, och det är knappast ovanligt att föräldern då och då känner sig helt maktlös. Hästen är ännu inte inriden. Den springer omkring som den får lust till. Inom psykoanalysen brukar man därför säga att det lilla barnets psykiska funktioner följer den omedelbara lustprincipen.

De sex grabbarna, alla i tonåren, hade klämt in sig i ett bås för fyra i tunnelbanetåget. Det var sommar och varmt och kläderna bestod av linnen och avklippta jeans. Det passade bra med linnen eftersom alla hade låtit tatuera armarna och någon även hals och nacke för några tusen kronor. Per person. Öppnade ölburkar i händerna, och plötsligt stänkte någon ut öl över en kompis. Skratt och glam och stänk tillbaka. En äldre kvinna i båset bredvid höjde rösten och sa att de borde lugna ner sig och ta ner skorna från sätena. Hon fick ölstänk på sina kläder som svar. Grabbarna slöt sig om varandra som slingrande blötdjur. En av dem vände sig mot kvinnan och ropade ”Puss på dig!” Och så fortsatt skratt och glam. Kvinnan reste sig, skakade på huvudet och gick längre fram i vagnen för att välja en ny plats. En annan medpassagerare kommenterade högljutt händelsen: ”De är som små barn. De har långt kvar till vuxenhet.”

Den vuxna människan är inte någon avgränsat väldefinierad person eftersom hon varierar från kultur till kultur och från tid till tid. Vuxenhet i psykisk mening bestäms inte i första hand av gener eller andra medfödda egenskaper. Utveckling från barn till vuxen är en komplex och snårig väg. Ett av de första stegen handlar om att barnet gradvis kommer att uppfatta och tolka de närstående vuxnas, främst föräldrarnas, beteenden på sätt som ofta, men inte alltid, kommer att bilda barnets idealgestalter. Sådana som dessa vuxna vill man helst bli själv. Men det är inte någon enkel identifikation det handlar om. Barnets tolkningar av vuxenvärlden inrymmer mängder med fantasier och omskrivningar. En del av dessa utgörs av barnets projektioner av det hon själv bär på, till exempel aggressiva impulser. Det är därför det tar tid när barnet på olika sätt testar fram det som gäller. Testandet fortgår vanligen i vågor via utspel av olika slag.

Tvååringen vet mycket väl att föräldrarna inte gillar att barnet kladdar med mat och dryck vid middagsbordet. Men när barnet häller mjölken över köttbullarna och makaronerna blir det ändå en rätt kul gegga. Hur långt kan man gå innan maktens företrädare sätter stopp?

Vägen mot vuxenlivet är i lika hög utsträckning lockande som begränsande. Det är som en backig och kurvig rallyväg, utan riktigt bra synfält, där man då och då kan få för sig att det går att ta sig fram fort, men där blinkande gula lampor och röda stoppljus kommer allt tätare. Den lustprincip som tidigare fungerat som en mäktig styrning och som kommit att bidra till föreställningen om att livet är som en oändlig grön äng utan särskilda staket någonstans blir gradvis satt under en allt mer utbredd tvångsförvaltning. Inom psykoanalysen beskrivs hur lustprincipen undan för undan byts ut mot realitetsprincipen. Den kommer till stånd genom att den växande människan skapar en inre viktig psykisk organisation, vilken har att hantera och samordna de ständigt pockande driftimpulserna med de oändliga krav, normer och påbud som omgivningen ställer upp. Denna inre organisation brukar kort och gott kallas för Jaget. Ansamlingen av de yttre påbuden formar vi i något som benämns som Överjaget, medan de ursprungliga, mer eller mindre starka driftimpulserna återfinns i Detet. Jagets uppgift är således att koordinera det psykiska livet på sätt som gör att människan som social varelse uppträder rimligt rationellt och smidigt, vilket bland annat leder till självbehärskningens svåra konst. Den växande människan måste således gång på gång och inte utan psykisk smärta träna sig i att göra avkall på mängder av tidiga föreställningar. Den gröna, vida ängen vrids gradvis om till att bli en snårskog med mängder av hinder längs de av andra upptrampade stigarna.

Alla klarar inte det här, åtminstone inte på samma sätt som många andra. Några kommer att göra halt på vägen och på olika sätt försöka hävda och därmed uttrycka sina rättigheter att få göra som de spontant får lust med, oavsett hur omgivningen reagerar. Andra kommer att känna sig näst intill förtryckt kvävda av alla normer och reagera med en allmän social slutenhet och språklig tillknäppthet, en form av protest mot att delta i den sociala gemenskapen. Ett antal av dessa båda ytterlighetsgrupperade personer hamnar inom det medicinska diagnosskåpet och bli tilldelade olika bokstavskombinationer, en i vår tid allt vanligare betraktelsemodell.

Därutöver finns det en stor grupp människor, vars omedelbara yttre inte avslöjar de inre konflikterna och svårigheterna, men där det ändå förekommer vissa mer eller mindre pregnanta uttryck för dessa. Ett vanligt exempel är att man tar distans till och vrider sig lirkande undan olika sociala krav eller önskemål.

Valberedningen inom bostadsrättsföreningen var nära att ge upp. Några av de sittande ledamöterna i styrelsen hade aviserat sin avgång till årsstämman och valberedningen rapporterade att den hade enorma problem med att hitta nya kandidater. ”Har inte tid”, ”Har inte lust”, ”Kan inte sånt där”, ”Fråga någon annan” var de vanliga svar man fick när man frågade runt bland medlemmarna. Årsstämman närmade sig och stressen hos både styrelse och valberedning ökade påtagligt. Inom psykologin brukar man tala i termer av acting out, eller utagerande, när någon släpper vanliga sociala spärrar och nöjer sig med att följa barnets lustprinciper (som grabbarna i tunnelbanan ovan). Men det finns även andra varianter på utageranden. Till exempel olika former av distanseranden, eller bara tystnad som svar på någons nyfikna frågor.

Oavsett hur vi ser ut och bär oss åt kommer vi inte ifrån våra sociala möten. Åtminstone inte om vi fortsätter att bygga och verka i samhällen. Vi möts och vi nöts mot varandra – överallt. I det grannskap där vi bor, inom alla utbildningsinstitutioner som finns, på arbetsplatser, bland släktingar, under våra resor och senare på hemmet för gamla. Överallt fortsätter en form av dynamisk, social kamp. Livet igenom spirar å ena sidan drömmarna om friheten och möjligheterna att göra det som faller en in och å den andra den sociala underkastelsen, tvånget att följa de sociala normer som undan för undan kreeras och omvandlas och som ställs under de månghövdade myndigheternas övervakning och åtgärdspaket. Den som även i vuxen ålder föreställer sig att alla dessa möten är enkla och okomplicerade och till och med njutningsfyllda, har en hel del kvar att lära och förstå om livets komplexitet.