Meetings No 47
Intro
Champions League
Nyhetsförmedling á la Meetings ger global uppmärksamhet
Cover Story
Efva Lilja
om att skapa ett aktivare seende
Psykologiska Möten
Föreställningar
Hans Gordon: Uppfattar jag verkligen verkligheten?
Omvärldsanalys
Utnyttja kraften i sociala medier
Arne B Andersson
Radar
Mötesindustriveckan 2012
Ta chansen och gör ditt event i eventet
Intermission
What Day Is It?
Pooh on the power of living in the present
Pehr Palm
När superfemman kliver ur båset
Vilka ingår i superfemman?
Hjärnkoll
Vad vet du om reptilhjärnan?
Katarina Gospic vill att alla ska kunna det hon kan
Kellerman
Förändringarnas förändring
Kellerman om just det
platsannonser
Projektkoordinator
till Akademikonferens.
Chef för möten och event
till Uppsala Konsert & Kongress.
nyheter
hotellnytt
Ingen hotellkris
– än så länge.

Rekordsommar för Höga Kusten
Internationella gäster har ökat med 40% sedan 2019.
Hotellnytt
Comwell Aarhus
har utsetts till det mest klimatvänliga hotellet i Danmark.
11-13 november 2022
Allt för hälsan tillbaka
– i år med fokus på kvinnohälsa.
25 april
Lansering av Fastighetsenergi 2023
– ny arena för framtidssäkrade byggnader
säkerhet för medarbetare
Riskline och Safeture
inleder ett samarbete.
Mässor är möten
Elmia Garden 2022
– storsatsning på hela mässupplevelsen.
hotellnytt
Comfort Hotel
växer i Göteborg
Hotellnytt
Rekord i antal hotellnätter
under H22 City Expo i Helsingborg.
Länkar
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Sponsor Logo
Vad vet du om reptilhjärnan?
”Katarina Gospic, 27 år, har disputerat i neuroekonomi. Hennes avhandling handlar om vad som händer i hjärnan när vi fattar beslut och hur vi reglerar våra känslor. Länken mellan beslutsfattande och känsloreglering är att känslor påverkar våra beslut. Och om vi kan påverka våra känslor kan vi även reglera våra beslut.”

Katarina Gospic har också utbildat sig till läkare och har en magisterexamen i fysiologi. Idag arbetar hon på Institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet. Men i januari börjar hon att jobba i det egna företaget Brainbow Labs för att sprida kunskap om hjärnan till både stora och små. I början av nästa år kommer hennes första interaktiva barnbok om hjärnan.

Vi säger att jag är förläggare och vi träffas för att tala om din interaktiva bok. Vad är det som händer då i din hjärna?

– Jag kommer att ta in allt. Det första jag ser är hur du ser ut. Verkar du vara förtroendeingivande och känner jag att jag kan lita på dig? Jag registrerar vad du har för kroppsspråk, vilken mimik du ger ifrån dig, din röst etcetera.

Och det går snabbt.

– Den första bedömningen är viktig. Uttryck som är betydelsefulla för mig, du kanske ser arg ut, processas väldigt snabbt. Det är alltid någon signal i hjärnan som startar processen och känslor är mycket viktiga för oss människor. När du säger något aktiveras de delar i hjärnan som arbetar med det. Jag överväger både lång- och kortsiktiga mål och även här spelar känslorna roll. Om jag tycker att du verkar osympatisk eller huvudkontoret i London okunnigt finns det risk för att mina känslor tar över. Då kan inte min kognitiva del, den smarta delen, ta lika mycket plats.

– Mitt emotionella system är involverat i hela processen och instruerar mig när jag ska fatta mitt beslut. Ger jag mig själv lite tid hinner jag fundera på vad du har sagt och komma fram till om det stämmer med mina intentioner. Jag väger också in vad ditt erbjudande är värt för mig. Min hjärna försöker räkna ut hur lätt det blir att genomföra det och hur stor insats som krävs. Vi människor vill inte att ansträngningen ska vara större än belöningen.

När börjar vi förhandla medvetet?

– Medvetenhet är en svår fråga, men man kan tänka sig att vi börjar förhandla medvetet med omvärlden när vi är runt fyra år. Då kan jag börja förstå att du är annan person med egna tankar och att vi skiljer oss åt. Innan dess handlar det mer om att jag uttrycker min vilja. Vi människor måste mogna lite innan vi har kapacitet till det här.

– Det finns ett klassiskt experiment där barn får titta på en film med ett barn som lägger en chokladkaka i en burk och går ut. Mamman kommer in i samma rum, öppnar burken, tar ut chokladkakan och lägger den någon annanstans. Hon går ut och barnet kommer tillbaka. Frågan till barnet som tittar på filmen är: Var tror du att barnet i filmen tror att chokladkakan är? Om barnet förstår att barnet i filmen inte kan ha en aning om att mamman flyttat på chokladkakan är det rätta svaret att barnet i filmen tror att chokladkakan fortfarande är i burken. Då förstår barnet var en annans person sinne befinner sig. Barnet har utvecklat en medvetenhet om sin omgivning och börjar inse hur andra människor tänker och att du inte kan veta saker som inte har visats för dig.

Varför började du intressera dig för hjärnan?

– Ett av mina första minnen är att jag satt och funderade över hur det fungerar när jag blundar och tänker på en jordgubbe och kan lägga till en utan att jag känner något. Det bara poppar upp en. Jag tyckte att det var fantastiskt! När jag läste Lucky Luke, som drar pistolen fortare än sin skugga, tänkte jag att om jag kastade in jordgubben så kanske jag skulle kunna se vad som händer. Men det gjorde jag inte. Jag har nog alltid varit nyfiken på det mesta. När jag började skolan hade jag lätt för biologi och tyckte att det var jordens mest spännande ämne.

– Jag började i skolan ett år för tidigt och kommer från en bakgrund som är icke-akademisk, så det har verkligen varit en upptäcktsfärd. Jag var med på olika forskardagar och gick på forskarskolor. Att börja forska var ett mål, och när jag var 17 år och gick i gymnasiet gjorde jag ett projekt­arbete på Karolinska institutet. Jag började arbeta här och efter flera projekt ville jag arbeta med hjärnan och människor på allvar. Min professor Martin Ingvar sa ja och så började jag på det här labbet.

– Nu har det gått tio år sedan jag satte min fot här första gången, att sluta är faktiskt lite som att flytta hemifrån. Min filosofi är att man inte utvecklas om man stannar i samma miljö. Jag skulle kunna tänka mig att återvända till forskningen, men det finns mycket annat att utforska i världen och jag vill prova på så mycket som möjligt. Det är fantastiskt att tänka att jag har en tanke och att det bara är sträckan från hjärnan ner till handen som skiljer tanken från handling. Handlingskraft.

Berätta om din forskning.

– Den gamla neuroforskningen och beslutsforskning har handlat väldigt mycket om det limbiska systemet där strukturen amygdala ingår. Det limbiska systemet kallas för känslohjärnan. Amygdala är en primitiv struktur som vi delar med reptiler, det är vår reptilhjärna i vardagligt språk. Fåglar, gnagare och reptiler har liknande strukturer. Sen beror på det var gränsen går, men alla djur har något ställe som signalerar fara.

– Forskare har bland annat studerat hur vi beter oss när vi ställs inför en situation där vi kan spela om pengar och har möjlighet att välja mellan ett mer säkert spel eller en riskstrategi. Det finns ett klassiskt experiment där man har fyra korthögar. Två av dem är preparerade så att de innehåller låg risk vilket innebär att man vinner lite mindre pengar, men man förlorar också mindre. De två andra högarna innebär hög risk, det vill säga man vinner mer pengar och förlorar mer. Spelet är konstruerat så att om du kör på lågriskhögarna vinner du mer i slutänden. Det man såg var att människor som har en amygdala, vilken signalerar fara, undviker högriskhögarna. För risk innebär obehag och när vi känner obehag tenderar vi att undvika det. Man såg också att det fanns vissa kroppsliga responser. Försökspersonerna började bland annat att svettas när de anade fara. Man kunde också se att känsloresponserna inträffade innan personerna hade gjort sitt val.

– Personer utan amygdala är ovanliga, men de som inte hade någon fick inte de här känsloresponserna. Man kunde konstatera att de valde högriskhögarna i större utsträckning jämfört med de vanliga deltagarna. Personerna utan amygdala förstod på ett intellektuellt plan att det var en hög risk, men de kunde inte styra sina val från högriskhögarna.

Skulle personer som arbetar med hedgefonder och andra riskfyllda ekonomiska instrument kunna tillhöra den gruppen?

– Det skulle kunna vara så. Om man tänker att populationen är normalfördelad i hur stark amygdala-respons man får som reaktion på olika situationer skulle man kunna tänka sig att personer med låg amygdala-aktivitet väljer ett yrke där man utsätts för mycket risk, liksom personer utan amygdala.

– Under 1990-talet började man att titta in i hjärnan med hjälp av kameror, en sorts modern hjärnavbildningsteknik kan man säga. Det man såg i många av dessa imaging-studier var att även de kortikala strukturerna var involverade vid beslutsfattande.

Det kortikala systemet?

– Det är enkelt uttryckt vår storhjärna. Det kortikala systemet omger hjärnans kärna, den finns ytterst kan man säga. Medan det som är längre in, det primitiva systemet, delar du med andra djur. Det som är unikt för människan är vår pannlob eller de frontala delarna av hjärnan. Hjärnvolymen i förhållande till kroppsstorleken är större ju mer avancerad du är som djur.

– Ett roligt vetenskapligt experiment som visar sambandet mellan det kortikala systemet och amygdala är spelet Pac-Man. Man har tittat på vad det är som händer i hjärnan när vi spelar det. När monstren är långt från dig använder du det kortikala systemet och beräknar och planerar. När monstren kommer närmare och närmare aktiveras amygdala och du kämpar för att fly.

– En viktig del i den tidigare forskningen är ett experiment som kallas för framing-spelet. Du får 500 kronor och jag säger till dig att du garanterat får behålla 300 kronor istället för att spela. När jag säger ’behålla’ vet du att det är en vinst för dig. Samtidigt visar jag dig statistik i form av tårtbitar som visar risken att vinna eller förlora allt. När ett erbjudande ramas in i en vinstsituation tenderar människor att välja det säkra alternativet. Om jag istället väljer att rama in erbjudandet med en förlustram och säger att du garanterat förlorar 200 kronor väljer du att spela trots att din vinst fortfarande är 300 kronor.

När människor ställs inför att ta det säkra alternativet eller att spela väljer de det säkra förslaget i vinstsituationer, men när de ställs inför en förlustsituation tenderar de att spela. Trots att förutsättningarna är exakt desamma – de får behålla 300 kronor.

– Från en rationell synvinkel borde människor välja riskalternativen lika ofta som de väljer de säkra alternativen eftersom det förväntade utfallet är lika stort. Att olika situationer påverkar vårt val på detta sätt kallas framing-effekt. Forskarna såg att amygdala var ansvarigt för framing-effekten.

– I min avhandling undersökte jag om amygdala också är med i bearbetning av orättvisa och social bestraffning då tidigare studier på området bara sett att kortikala delar deltar.

Social orättvisa – kan du utveckla det?

– Vi använde ultimatumspelet för att studera vad som händer i hjärnan när man utsätts för orättvisa och social bestraffning. Spelet går ut på att jag har 100 kronor och ger dig ett förslag: Jag tar 80 kronor och du får 20. Du kan säga ja eller nej. Svarar du ja får vi båda pengar, men säger du nej får inte någon av oss några pengar. I detta fall ger jag dig ett orättvist förslag. När jag ger dig det studerar jag hur du bearbetar orättvisa i din hjärna. Om du väljer att svara nej handlar det om social bestraffning. I hälften av fallen brukar man se att personer säger nej trots att det kostar dem 20 kronor för att implementera rättvisa. Vi såg att amygdala deltar i bearbetning av orättvisa och att säga nej till sådana förslag.

Vad har det för betydelse?

– Jag skulle vilja säga att känslan för orättvisa finns inbyggd i en av våra mest primitiva strukturer i hjärnan. När amygdala var mer aktiverad tackade människor nej. Betydelsen av det är att vi har inbyggda system i våra hjärnor som motverkar orättvisor.

Hur går det till när vi accepterar orättvisa förslag?

– Det är en bra fråga. I en av studierna gav vi deltagarna ett ångestdämpande läkemedel. Det som hände var att den amygdala aktiviteten slogs ut eller minskade, och när den gjorde det accepterade människor orättvisa i större utsträckning.

– Amygdala står för de snabba besluten. Farligt eller ofarligt, bra eller dåligt och sen ger den output. Det vi grundar beslutet på är inte jättedetaljerat, det är svart eller vitt. De kortikala systemen ger en mer bred bild och där kan du interagera med tidigare erfarenheter, olika framtidskonsekvenser som beslutet kan få och så vidare. Den kortikala processen tar mycket längre tid på sig. Du gör färre fel i den bemärkelsen att du bearbetar informationen på det bästa sätt man kan och därefter fattar ett avgörande. Medan amygdala lättare kan göra fel.

– Det kan du se när du är ute i skogen och ser en krokig pinne, men din hjärna har trott att det är en orm. Det är ett exempel på ett fel som amygdala gör. Du aktade dig och amygdala har skyddat dig. Den här gången har den skyddat dig en gång för mycket. Men det är ur evolutionär synvinkel bättre att den gör det en gång för mycket än en gång för lite, för missar du ormen är du körd. Du kan känna igen det även i andra situationer där du tänker ’Oj, nu gick det lite för snabbt’. När det kortikala systemet är inblandat står du och tittar på den krokiga saken i skogen och konstaterar att det inte är en orm, för den har inte x här eller den har y, och det tar förstås längre tid.

Hur lång tid då?

– Amygdala aktiveras redan efter cirka 40 millisekunder om du ser en läskig bild till exempel, men det krävs cirka 70 millisekunder för att du ska uppfatta den. Det krävs alltså processer i de här strukturerna innan du uppfattar ansiktet eller situationen. När det gäller det kortikala systemet rör det sig om sekunder.

En förhandling eller resultatet av ett beslutsmöte påverkas av bland annat rätt och fel och belöningskänslor vilka associeras med tillit och återgäldande. Vad säger forskningen om det?

– Om man ser generellt till hur vi fattar beslut vill vi alltid överleva och det vi gör står i kontrast till belöning kontra obehag. När vi interagerar finns det känslor med i spelet, de styr oss och påverkar våra beslut. Det är därför känslor är så viktiga. Vad som är rätt och fel är en subjektiv bedömning och beror på situationen. Är något neutralt har det inget värde för oss.

– Tillit handlar om att minska risken. Tittar du på en bild av en människa och tycker att personen inte ser pålitlig ut har man sett att din amygdala aktiveras. Det är amygdala som signalerar opålitlighet. Tycker du att personen ser pålitlig ut får du inte lika stor amygdala-aktivitet.

När vi förhandlar måste väl våra olika mål påverka hur vi kommunicerar och agerar?

– Det beror på vilken ingångspunkten är. Jag tycker att det bästa sättet för en förhandling är att hitta tilliten. Om jag inte litar på dig är det ofta för att du utgör ett hot. Jag kan vara rädd för att du ska ta för stor del av vinsten eller äran. Allt bottnar i amygdala, det är alltid någon signal i hjärna som startar processen.

– Om jag bjuder dig på en drink minskar din amygdala aktivitet och din tillit till mig ökar. Förtroende kan vi skapa på olika sätt. Jag hälsar på dig när vi träffas. Vi tar varandra i hand eller rör vid varandra om vi börjat känna varandra. Det säger swosch, bara ett handslag gör att vi reagerar positivt och känner ett mindre hot. Vi försöker prata med varandra för att göra varandra bekväma, det vill säga social interaktion. Så fort vi känner oss avslappnade och trygga upplever vi oss inte lika hotade och blir mer mottagliga för att tänka rationellt.

Din familj kommer från Kroatien, Frankrike och Sverige. Våra hjärnor arbetar på samma sätt när de fattar ett beslut, men hur påverkar kulturerna vägen fram dit?

– Vad jag har sett har man inte uppfattat några skillnader mellan västerländska kulturer. I ultimatumspelet har man sett att de som lever i västländer tenderar att ge femtio procent av sina pengar och att motparten accepterar femtio procent. Det kan man överföra till andra situationer.

Skillnaderna i möteskultur kan göra det svårt att avläsa andra.

– Här kan man använda sig av forskningen. Det mest fördelaktiga är att man skapar en vinn-vinn-situation. Jag tror ofta att man kan hitta sådana lösningar. Det kan bli problem om man inte tar reda på motpartens intentioner. Du kanske vill tjäna pengar medan jag vill göra gott. Det kan man ju kombinera, men konflikter skapas ofta för att man inte talar om samma sak, du har inte sett eller mött mina intentioner. Om det istället är så att båda vill tjäna pengar och du vill behålla nittio procent kommer vi till den här orättvisesituationen. Du aktiverar mitt emotionella system och jag tycker att du är dum. Det vi har byggt upp runt tillit raseras och hotet ökar.

Kan man alltid hitta en vinn-vinn-situation?

– ’Alltid’ är ett ord vi forskare undviker. Min uppfattning är att det går oftare än man kanske tror. Det gäller att hitta det här planet när båda känner tillit och att det är rättvist.

Men det kan inte alltid bli rättvist.

– Det är sant, men då kan vi fråga oss själva om vi kan nöja oss med det vi får eller inte.

Har du blivit bättre på att förhandla sedan du började forska om det här?

– Jag tänker på hur både jag och andra beter oss. Jag tänker mycket på mina egna reaktioner och var de kommer ifrån. Nu är jag väldigt limbisk till exempel. Det känns absolut bra att göra det.

Kan man lära sig några tekniker?

– Det generella svaret är att om du vet hur något funkar då kan du försöka styra det åt det håll du vill. Om du vet vad som händer när du kommer in till någon som ser avvisande ut är det givetvis en fördel. Den input min hjärna tar emot från dig påverkar hur jag fattar mitt beslut. Om du ser farlig ut är amygdala redan uppe och kör när jag ska fatta beslutet.

– Är du medveten om att nu händer det här och du vet var det kommer ifrån blir du lugnare. Det finns forskning som visar att du blir lugnare om du sätter en etikett på det. Andra trick är att vara öppen, snäll och vinna folks tillit. Om du låter dem prata ökar du deras status och de känner sig bekväma.

Finns det några könsskillnader?

– I våra studier har vi sett könsskillnader alla gånger som vi har använt oss av både män och kvinnor. I studien om ultimatumspelet såg vi att män reagerade mer med sin amygdala, den lyste upp kraftigt jämfört med kvinnor. Vi såg dock ingen beteendeförändring, vilket gör det mer svårtolkat. Det kan bero på att män har lärt sig att reglera ner sig.

Vad betyder ålder och erfarenhet?

– Ju äldre man blir desto mer väl genomtänkta beslut brukar man ta. Man brukar vara mer kortikal än när man är yngre. Då är man generellt mer limbisk.

Varför började du med den interaktiva barnboken om kroppen?

– Den har kommit till på flera sätt. När jag tänkte på min egen barndom tycker jag att böcker inte innehöll så mycket man kan lära sig något av. De var kunskapsfattiga bortsett från läsningen i sig. Det är en drivkraft som poppade upp för några år sedan. En resa till Indien förra året fick mig också att inse att det är viktigt med bra utbildning, ibland är kvaliteten otroligt låg. Indiska barn är lika mottagliga som vilka barn som helst. Det handlar också om att sprida kunskap. Jag kan otroligt mycket och att sitta inne med allt själv vore absurt. Jag vill att alla ska kunna det jag kan. Både i Sverige och i andra länder.

Gör du allt själv?

– Jag skriver allt och ansvarar för innehållet och min sambo, som är spelutvecklare, programmerar, gör animationer och knappar som man kan trycka på. Jag vill gärna släppa pappersversioner, men jag startar så här.

Hur är boken upplagd?

– Istället för att karaktären springer genom skogen löper personen upp till hjärnan. Karaktären förflyttar sig till olika platser som benämns på ett korrekt sätt. Istället för att beskriva en skog, som i Rödluvan, beskriver jag hjärnan. Jag rapar inte upp en massa kunskap utan den som läser följer karaktären, medan handlingen beskriver hur de olika delarna fungerar. Det är den implicita, underförstådda, inlärningen.