april 2010 | Johan Johansson
Ett möte med din värsta mardröm
Hur ska jag få mina mötesdeltagare att behålla koncentrationen? Vad kan jag säga för att verkligen få dem att lyssna? Hur bjuder jag in för att få ett hundraprocentigt deltagande? Vad är det egentligt som får min röst att nå ut i konkurrensen med så många andra budskap? Varje dag ställer vi oss samma frågor, och när vi letar efter svar bland kollegor och branschproffs blir svaren ofta desamma: Max sju punkter per powerpoint-slide. Ställ dig inte i vägen för projektorn. Tänk på ditt kroppsspråk. Bjud in med en ordentlig agenda. Blablabla… alltid samma visa. Men mitt i all likriktning håller något oväntat på att hända, inspel från annorlunda håll ger oväntade möjligheter och höjer vi blicken hittar vi nya och spännande sätt att gripa tag i åhörarna och nå fram till både hjärta och hjärna. När Sveriges kanske enda riktigt spännande stjärna på modehimlen, Ann-Sofie Back, visade sin senaste kollektion under London Fashion Week var det inte några sockersöta och pinnsmala modeller som mötte den hugade modemaffian. Tvärtom. Ut på catwalken hasade sig likbleka omtolkningar på Frankensteins brud. Zombies med tovigt hår och onaturligt uppspärrade ögon presenterade hennes kreationer av trasiga och sönderrivna spetsklänningar. Som vanligt är Ann-Sofie Back en av de första med att snappa upp våra innersta drivkrafter och behov och förvandla dem till träffsäkert mode. För när det vackra och perfekta plötsligt finns överallt då vandrar vårt intresse vidare till det defekta, farliga och fantasifulla. Och överallt i det kommersiella rummet kravlar välklädda vampyrer, vanställda och halvruttna zombies tillsammans med allsköns monster, hämtade ur våra värsta mardrömmar. På bioduken möter vi Stephanie Meyers Twilight Saga, där stilsäkra vampyrer spenderar dagarna med att ömsom förföra gymnasieungdomar och ömsom jaga brutalt blodtörstiga varulvar. Hemma i biosystemet kämpar inte mindre än två olika påkostade tv-serier om vår uppmärksamhet. Vampire Diaries och True Blood slåss om reklamkakan och ynglar samtidigt av sig en helt ny generation av bleka och utmärglade förebilder. Och efter John Ajvide Lindqvists banbrytande vampyr-roman “Låt den rätte komma in” pågår det en vild ryktesspridning om huruvida uppföljaren, “Hanteringen av odöda”, träffar biodukarna redan i höst. Vårt intresse för det ockulta och otäcka har aldrig varit större. Även om inte nitar och läder automatiskt förknippas med monster och mystik, är det ändå anmärkningsvärt att vi just i år får se möbler med inslag av detta. Exempelvis relanseras nu Vipps klassiska papperskorg med ovälkomnande taggar lagom till företagets 70-årsjubileum. Det ser nästan ut som om den så i vanliga fall, vänliga papperskorgen har fått i sig en mystisk dryck och förvandlats till ett litet otäckt monster. Något som modeskaparen Rikke Korff säkert avsåg med sin jubileums-design. Till och med vår nationalsymbol – Absoultflaskan har fått sig ett sadomasochistiskt omslag i svart läder med, just det, hamrade fyrkantiga nitar! Och en av de mest hypade lanseringarna vid senaste Salone del Mobile i Milano var Diesels intåg i möbelvärlden. I ett spännande samarbete med giganten Morrosso presenterade modeföretaget en hel serie möbler, där nitar, läder och kedjor var bärande designelement. I det nyligen lanserade frågesport-programmet “Game of death” får en grupp jurymedlemmar chocka deltagarna med elchocker så fort de svarar fel på en fråga. I det franska pilotavsnittet fortsatte hela 81 procent av jurymedlemmarna att elchocka tävlingsdeltagarna trots att de flera gånger bett om få att slippa och slutligen skendött. Hela programidén ger verkligen kalla kårar, men faktum är att programformatet är baserat på något som kallas Miligram-experimentet. Det var ett beryktat experiment som på 1960-talet utformades för att förstå hur människor kan begå fruktansvärda grymheter mot varandra. Den svenske skräckfilmsfantasten tillika manusförfattaren samt redaktören på “Constructinghorror.com”, Steve Ericsson, menar att fascinationen för skräck är något djupt rotat hos alla människor och att skräckfyllda upplevelser, tvärtom vad man kan tro, faktiskt ger oss en behaglig känsla av lugn och välmående. Exempelvis gör en riktigt bra skräckfilm att vår hjärna trots alla förnuftiga skyddsbarriärer blir stressad och rädd. Vilket i sin tur gör att hjärtat börjar pumpa runt blodet i en allt högre takt, så att blodet samlas upp i de större muskelgrupperna. Vi blir mer fokuserade, våra sinnen skärps som aldrig förr, vi känner oss alerta och levande. Men när väl medvetandet kopplas på igen och vi inser att vi sitter tryggt och skönt i biomörkret – då utsöndras lugnande endorfiner för att begränsa effekten av det pumpande adrenalinet, vilket resulterar att vi känner oss säkrare och lugnare än när vi klev in genom biodörrarna. En känsla vi allt mer sällan får uppleva i våra vanliga vardagliga bestyr. Det finns mycket intressant inspiration att hämta från filmvärlden. En av de verkliga tungviktarna i berättarteknik och historieskrivning, Robert McKee, skriver i sitt senaste nyhetsbrev att “vi blir mer trovärdiga om vi anspelar på vår mörka sida”. Han ger exemplet med Hannibal Lector, notorisk och skräckinjagande psykopatisk mördare i filmen “När lammen tystnar”. Hannibal är snabbtänkt, charmerande och intellektuellt briljant – samtidigt som han äter upp sina medmänniskor. Men vi tycker om honom just därför han stoltserar med sina (ganska extrema) brister. Det här perspektivet borde fler lära av, enligt McKee. Ledare, talare och företag borde alla ta fram lite av det mörka och osminkade – just för att upplevas äkta, dessutom kanske lite spännande – och därigenom få förtroende och sympati i en allt mer tillrättalagt värld. Skräcken har alltid varit närvarande i mötet. Skräcken att inte hitta de rätta orden. Skräcken att stå och tala inför en massa främmande människor. Eller skräcken att någon ska somna mitt under dagens inledande keynote. Men tänk om vi istället skulle omfamna det otäcka och vända det till vår fördel. Krydda mötet med en gnutta skräck för att få allas engagemang, få alla att delta fokuserat. Bjuda på lite mörker för att själv bli intressant och samtidigt få välbehövlig sympati. Då är det plötsligt vi som har kommandot – och deltagarna bjuds in till en skräckinjagande mardrömslik och oförglömlig resa – buuu!
www.cwtv.com/shows/the-vampire-diaries www.hbo.com/true-blood/index.html |
